Gå och dö!
I november 2006 ställde jag några frågor till Expressens ansvarige utgivare Otto Sjöberg. Då handlade det om vad jag uppfattade som redaktionell reklam för att "rasa i vikt" med "nya superpillret". Med tanke på att jag ännu inte fått något svar lär jag väl aldrig få det, men med tanke på att Otto Sjöberg fortsätter att elda under min vrede är det dags för en ny fråga. Dagens tidningsställ (klicka för större bilder):
På den första bilden, Expressens förstasida, står det "Emma ville bli smal till sitt bröllop - dog av svält". På den andra bilden, framsidan på Expressens söndagsbilaga, står det "Gå dig smal!".
Det fascinerar mig att Expressens ena hand inte vet vad den andra handen gör; det fascinerar mig att det inte finns någon koppling mellan Expressens hjärnhalvor.
Min enkla fråga till Otto Sjöberg blir därför: "Ser du något problematiskt i att ni å ena sidan berättar om människor som dör till följd av er och andras vikthets, å andra sidan uppmanar era läsare att gå sig smala?"
Om jag, mot förmodan, skulle få svar den här gången, kommer det svaret att publiceras här.
Intressant?
Andra bloggar om: Bantning, Expressen, Hälsa, Media, Otto Sjöberg, Ätstörningar, Övervikt
11 kommentarer:
Fint inlägg, men var det inte väldigt out of caracter för din del? Vad har hänt?
Det är väl inte så farligt out of character för att vara jag, eller? Jag kritiserar ofta massmedia och ätstörningar är ett ämne som ligger mig nära, även om jag inte skriver om det så ofta.
...är det inte aningen överdrivet tala om "hjärnhalvor" när det handlar om dagens expressen? Hjärnorna lämnade det skeppet när Ivar Harrie och Adam Nycop pensionerades. Sedan kom Strömstedt och Wästberg och och och... tja...
Jo, jag tänkte ungefär detsamma när jag skrev det, men jag tillät mig att vara generös.
Jag tror man måste vara schizofren för att vara chefredaktör på Expressen i dagens läge.
Därmed inget ont sagt om psykiskt sjuka eller om Otto S.
Jag misstänker att Kristina menar att du i egenskap av liberal per automatik tycker att allt som storföretag, kapitalister och borgerliga tidningar gör är förträffligt. Vi liberaler är ju sådana i vänsterns ögon: vi dyrkar det kommersiella och saknar moral. Någon skillnad mellan tillåtande och gillande finns det inte utrymme för i vänsterns konfliktdrivna värld.
Aqurette:
Åh, vad trevligt det vore om du inte lade ord i munnen på mig!
Men lite nyansering kan man väl ändå begära? Det är ju trots allt skillnad mellan att vara hälsosamt smal och att vara anorektisk. Vad jag vet är det ingen tidning eller tidskrift någonstans som uppmuntrar till anorexi eller andra ätstörningar. Man kan förstås argumentera för att de ändå bär en del av skulden till sådana tillstånd, men det blir en knepig gränsdragningsfråga, minst sagt.
Kristina:
Betrakta det som en kritisk analys av retoriska härskartekniker. Jag försöker bara se vilka antaganden vilar vänsterns sublima spydigheter på. Ungefär så.
Freddi:
Jag menade mest att jag aldrig har sett dig skriva om liknande ämnen och att du var påfallande oironisk. (Men bra!)
Aqurette:
Spydighet? Visst, ofta och gärna. I det här fallet var det en rak fråga till en vän.
Syrran: Det var nog ganska länge sedan jag skrev i ämnet, så jag förstår om du inte ser det som min främsta fana att bära :)
Skicka en kommentar