Det brister där mycket vill ha mer

"Vass, råk, brygga, bro, udde,
avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund, vindbrunn."

Det måste ha fungerat väldigt bra på mig, det här med informationen i SVT:s Anslagstavlan, ty från min barndoms tv-kvällar kommer jag ännu ihåg var isen är som svagast. Så här en knapp fjärdedel in i den nya mandatperioden tycker jag mig nu kunna ana att det finns någon liknande ramsa för att förutse var politiken först brister.

"Inspel, utspel, frispel, testballong, provskott, nödraket, folkpartiet."

Vab-dagarna kan kvoteras, centerpartiet är alldeles för liberalt och nu ska taket i sjukförsäkringen omedelbart höjas om man får tro Tobias Krantz (fp) på DN Debatt. De som redan tjänar mycket, alltså de som både har råd att vara sjuka och att själva skaffa sig skydd mot ett sådant inkomstbortfall, ska alltså få behålla en större del av inkomsten och för detta är det motiverat att öka de offentliga utgifterna.

Exemplet i artikeln är de som kallas tiotaggare eftersom de tjänar tio basbelopp per år, cirka 34.000 kronor i månaden. Det påminner om Mona Sahlins och Wanja Lundby-Wedins förslag om att höja taket i a-kassan för att skydda "de med lägst löner" - deras exempel utgår från någon som tjänar 25.000 kronor i månaden. Det är två instanser av en politik som gynnar människor som Krantz, Sahlin och Lundby-Wedin, människor som inte behöver bidrag, men framför allt är det exempel på plånboksfiske i röststinn medelklass.

Välfärdssystem ska inte handla mer om medelklassens välstånd än de minst bemedlades möjlighet att hantera ett tillfälligt inkomstbortfall. Skämmes tamefan.

Intressant?
Andra bloggar om: Ekonomi, Folkpartiet, Politik, Tobias Krantz