Det där med månggifte
Niklas Frykman (fp) vänder sig mot mina och Wille Falers idéer om att staten inte har något med att göra hur många personer som ingår i ett äktenskap så länge det sker i samförstånd. I ett inlägg radar Frykman upp alla invändningar han kan komma på (det hedrar honom att han inte använder "men barnen då?") och Wille ger så bra svar på tal att jag egentligen inte har så mycket mer att säga. Likväl känner jag att jag också vill komplettera min ståndpunkt.
Vilka personer som är gifta med varandra och vilka ytterligare äktenskap de kan ingå i och hur de påverkar varandra, är svårt att se som ett problem så länge alla avtal är frivilliga, kompatibla och existerar i kombination med fri testamentsrätt.
Rädslan för att månggifte skulle leda till förtryck av kvinnor är en följd av att det hittills inte praktiserats i fria och mindre patriarkala länder där avtal ingångna under tvång inte är legitima.
I min närhet finns det exempel på kvinnor som har förhållanden med flera män, män som har förhållanden med flera kvinnor, kvinnor som har förhållande med flera kvinnor, män som har förhållanden med flera män och alla kombinationer därav. Det fungerar utmärkt, eller i alla fall minst lika bra som ett monogamt förhållande mellan man och kvinna.
Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka att det traditionella äktenskapet inte alltid varit - och inte ens alla gånger är - fritt från tvång, maktordning och arvstvister.
Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap
4 kommentarer:
Jag är socialliberal och jag sitter på stängslet i denna frågan.
Jag håller med om att det borde vara varje persons enskilda ensak hur (och med vem) de väljer att leva sina liv.
Däremot så skrämmer de praktiska detaljerna mig.
Nu kommer jag och dra upp en "tänk på barnen" men den anser jag vara rellevant. I ett månggifte med flera män inblandade, så blir man ju i princip tvungen att ta till DNA prov för varje barn för att veta vem som är biologisk bor och far. (och detta behövs intebara av juridiska utan även av medicinska skäl.
Men den stora och skrämmande biten är att skriva om alla de lagar (och regler) som har skrivits under 1+1 principer. Det är inga små mängder som ska kontroleras och en enda miss kan leda till stora personliga trashedirer så några invånare hamnar mellan stolarna.
OM vi ska göra detta så bår vi först sätta ca 200 jurister på att jaga reda på varje lag och regel som berörs och komma med förslag till ändring. Dessutom så måste man skriva en "general klausul" för hur privata företag och andra organisationer skall hantera månggifte. (tänk bara på efterlevandeskyd i kollektivavtal eller föräldraledighets påbyggnad)
/C - försiktigt positiv
christoffer: Jag håller med om at det krävs eftertanke och försiktighet, men det gäller ju å andra sidan all lagstiftning.
Jag ska inte heller sticka under stol med att det för mig är ett mål i sig just att bli av med alla lagar och regler som har 1+1 som grund. De är en del av en tvåsamhetsnorm som jag gärna attackerar från alla håll jag kan.
Vilken tur att det finns andra ungdomsförbund.
"Därför måste den normativa äktenskapslagstiftningen avskaffas och en samlevnadsbalk som är neutral till de inblandades kön, antal och läggning införas i dess ställe."
- CUF:s sakpolitiska program
:)
Ooops ... tyckte det stod Wykman. Aja, vår hållning i frågan kvarstår.
Skicka en kommentar