Särintressemedaljens baksida

Jag sticker inte under stol med att jag tycker om att jag tycker om annorlunda saker, sånt som inte andra finner spännande. Jag gillar när folk tycker att jag är nördig och jag blir glad när någon frågar mig något märkligt i hopp om att jag ska sitta på svaret. Enligt The Geek Test v.3.1 är jag nästan 35 % nörd* - Major Geek är min officiella rang - och på jobbet tycker de som är nördar till yrket att jag är en skön typ som de gärna byter några ord med över en burk Jolt. (Ibland lägger de Dilbert-serier i mitt postfack och då känner jag mig älskad.)

På jobbet får jag [n3rdl157], en maillista för folk som delar in sina kolleger under rubrikerna 1337 och n00b. Alldeles nyss har en av medlemmarna på listan slutat och det innebär att vi måste välja in en nykomling. Vi har några kandidater och skulle säkert redan ha utsett efterträdaren om det inte vore för att vi är fullt upptagna med att fira att forskare på Central Missouri State University hittat det hittills största primtalet. Det är ett så kallat Mersenne-primtal, alltså ett primtal konstruerat av 2 upphöjt till ett annat primtal minus 1, som med sina 9.152.052 siffror kommit upphetsande nära drömgränsen på 10.000.000 siffror (den som först når dit får $100.000 av Electronic Frontier Foundation).

Likväl finns det stunder när ens särintresse blir så apart att ingen annan kan relatera till det och då är livet som nörd inte längre en dans på väl­doftande @-->-- utan törnen.

På lördag händer det någonting som jag ser fram emot så mycket att jag har svårt att sova om nätterna. Jag är uppspelt, pirrig, nervös och har så varit i en dryg vecka. De senaste dagarna har jag ägnat ganska mycket tid till att läsa på, hitta all information som tänkas kan och inte minst åt att dagdrömma om hur bra allting skulle kunna bli om alla förhoppningar infrias.

Naturligtvis har jag, precis som vore jag nyförälskad, pratat mycket med många om vad som hända skall, men tillbaka har jag fått intet blott förakt, avfärdanden, nedsättande kommentarer, spott och spe. Jag har hånats, förlöjligats och anklagats för att fabricera ett intresse jag inte genuint besitter i syfte att framstå som "så jävla speciell". Mitt engagemang har stångats mot en vägg av ointresse och jag har inte mött ens ett uns av empati. För att inte ytterligare såra min egen stolthet har jag därför slutit mig - nu tänker jag inte yppa mitt intresse för någon mer, inte dela med mig av min glädje längre, på intet sätt försöka sprida den energi jag har överskott på.

Bortsett från att jag skriver om det i min blogg, så klart, men det ska läsas som ett rop på hjälp: Om du har minsta lilla aning om varför lördag den 14 januari 2006 är en så viktig dag är du välkommen att höra av dig å det snaraste. Jag behöver en vän. I väntan på sällskap räddar jag mig genom att låta min inre nörd gifta sig med mitt emo-ego och vid altaret kvida "Kära dagbok, ibland känns det som att du är den enda som förstår mig" och svara mig själv "I do".

____________________
* 35 % kan låta lite, men det är högt bland oss som byter kläder oftare än en gång i veckan, inte behärskar Klingon och tappar bort oss innan tolfte decimalen när vi ska sjunga om pi. Vi som träffar riktiga människor istället för att ringa Geek Phone Sex varje kväll, har sällan högre än 25 %.