Bubbel-trubbel i staterna och här
Min mycket begåvade vän Helena Sandklef lyfter fram två citat som tål att läsas tillsammans med bäring på den finans- och fastighetsbubbla vi sett växa och börja spricka både i USA och i Sverige:
"The dream of homeownership should be attainable for every hardworking American. That's what we want. In this act of Congress I'm going to sign, the regulations that I hope are finalized soon will help thousands of families fulfill the dream." (President George W. Bush; Signing of the American Dream Downpayment Act Department of Housing and Urban Development Washington, D.C., December 2003.)
"En stor del av vår ekonomi bygger på investeringar för lånade pengar. Vi socialdemokrater bröt ny mark med bolåneinstitutet SBAB som har pressat ner boräntor så att vanligt folk kan förverkliga sina bostadsdrömmar. "(Motion 2008/09:C440, Carina Moberg [s])"
Det där med SBAB är ju onekligen väldigt intressant. Ett stort problem är att räntorna varit så låga att utlåningen skenat i väg och allt som finns att backa upp krediterna med är fastigheter som stigit i pris allt eftersom det blivit billigare att låna när räntorna sjunkit.
Statliga kreditbolag kan ta oerhört stora risker och sätta ett helt lands ekonomi ur spel. I fallet SBAB är det till och med deras uttalade politiska uppdrag: Sätt en prispress på bolån så att fler har råd att låna mer. SBAB gör detta genom låga räntor, slopat bostadsrättstillägg, kontantlån till hela handpenningen och skrotat topplån. Samt genom att bjuda nya kunder på pizza vid flytten.
Enligt Per Nilssons rapport SSAB, ett svenskt Freddie Mac? är det en stor del av förklaringen till varför bostadspriserna ökat och utlåningen varit alltför frikostig. Jag är benägen att hålla med, om än det knappast är hela sanningen. Ett statligt bolåneinstitut som sätter låne- och bostadsmarknaden ur balans känns dock som en allmänt dålig idé.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Carina Moberg, Ekonomi, Finanskrisen, Freddie Mac, George W Bush, Helena Sandklef, Per Nilsson, Politik, SBAB
8 kommentarer:
Nu skajag inte påstå att jag är expert i områendet men SBAB är vad jag förstår inte ens i närheten av lika vansinnigt som Freddie Mac.
Även om man har som uppgift att pressa priserna och har slopat topplånen så lånar man inte ut mer än 80% av värdet, så en bostad ska vara maxbelånad och falla med 20% innan säkerheten är urholkad.
JAg ska med glädje läsa rapporten och återkomma senare.
/C
Jag är inte heller någon expert, men jag tror att du har rätt när du säger att SBAB inte är i närheten av Freddie Mac när det gäller galenskaper. Dessutom tror jag som sagt inte att SBAB:s verksamhet är mer än liten del av förklaringen.
Nu har jag läst igenom de 7 sidorna i raporten och som naturvetare so blir jag mörkrädd över vilken smörja som ekonomer komemr undan med.
Den raporten är inte vetenskap. det är ett fall av "jag har en åsikt, vilka fakta kan jag hitta som verkar stödja den"
Jag tar upp lite olika ohederligheter.
1)författaren förfalskar citat på sid 4 där han förvandlar ett uttalande om "vad som har hänt" till "vad vi politiskt vill uppnå"
här är citaten
orginal:"som har pressat ner boräntor så att vanligt folk kan förverkliga sina bostadsdrömmar"
förvanskat: "pressa ner boräntorna så att vanligt folk
kan förverkliga sina bostadsdrömmar"
Här förvanskar han tydligt vad Carina Moberg med flera säger.
2) i diagramemt på sidan 5 så försöker han skapa ett orsak-verkan förhållande mellan SBAB's policy och svenska bostadspriser. Om man tittar närmre på diagrammet så ser man att ngt sådant sambant inte kan påvisas.
3) Han hävdar att det är ngt dåligt att SBAB "endast" har 8% krav på vinst och att afärsbankerna på börsen har högre krav på vinst. Konstigt jag trodde att liberal ekonomisk teori gick ut på att om övervinster togs ut skulle uppstickare komma och bjuda under tills vinster i princip inte fanns. Verkar inte gälla i bankernas skyddade verkstäder.
4) han insinuerar att den allt frikostigare utlåningen är SBAB's fel då sbab har strax under 10% av marknaden och knappast kan sägas styra vägen.
Sammanfattningsfis kan man säga att detta var ett bottennapp från Timbro, de brukar vara mycket bättre i vad de publicerar.
Vist kan man ha åsikter om att staten inte ska driva låneinstitut, men då på ideologiska skäl, att försöka svartmåla SBAB på detta sättet är fel.
christoffer: Bra kritik.
Ditt sista stycke understryker det jag försökte säga med det sista stycket i bloggposten - jag känner ideologisk motvilja mot SBAB, men det tjänar inte syftet att överdriva SBAB:s betydelse.
Punkt 2: Diagrammet säger i stort sett ingenting, det håller jag med om.
Punkt 3: Förvisso sant, men ett statligt bolag kan nog inte räknas som en "uppstickare", eftersom staten kan konkurrera på helt andra villkor.
Jo, SBAB torde, i kraft av prisdumpare, kunna styra rätt ordentligt trots en relativt liten marknadsandel. Som freddi sa; de kan konkurrera på helt andra villkor och kan därför prissätta risk alldeles för lågt.
Jag ska ta ett snack med lite folk med nationalekonomiska och företagsekonomiska kunskaper om ett företag med ca 10% av marknaden kan påverka den kraftigt (Och såklart följdfrågan hur mycket marknadsandel som krävs)
@Johan. vist kan ett statligt ägt företag påverka marknaden genom att et har helt andra garantier bakom sig, men det borde då synas i marknadsandelar efter ett tag.
(Om sbab hela tiden låg under alla andra låneinstitut så borde de bli marknadsledande annars så är det ngt väldigt konstigt på lånemarknaden.)
Det jag tycker är mest intressant med denna rapporten är hur låg ribban är på ekonomiska rapporter i allmänhet. Vi naturvetare förväntar ju oss bra mycket bättre arbeten.
De kommer bara stjäla marknadsandelar så länge inga konkurrenter möter med egna prissänkningar. Det har ju skett, dels genom lägre räntor, men framförallt genom högre belåningsgrad, snabbare (mindre noggranna?) kredithandläggningsprocesser och i allmänhet ett högre risktagande, eller som jag skrev tidigare - ett för lågt pris på risk.
Så länge det går bra så blir inte SBAB:s roll särskilt avgörande, mer än att marginalerna för andra institut pressas ihop, men när låntagare börjar fallera på sina engagemang så är det bankernas ägare som får betala, i det fall staten inte väljer att rycka in. Hur som helst så är det inte en gynnsam utveckling för någon.
Vad jag vill ha sagt är; SBAB kan, med hela svenska statskassan i ryggen, dumpa priserna och exponera sig mot för mycket risk, vilket tvingar övriga banker att följa efter eller tappa marknadsandelar.
Ett privatägt företag som försökte sig på samma taktik skulle förr eller senare med största sannolikhet gå under pga den skeva riskexponeringen, varför de inte skulle kunna påverka på samma sätt som SBAB.
SBAB lånar fortfarande ut till 95% av värdet och har såvitt jag förstått inga planer på att ändra detta. Dock finns det gott om konkurrerande institut och banker som bara för några månader sedan gladeligen lånade ut till 100%, men som nu valt att strypa utlåningen. Ska man fullfölja rapportens tankebanor kommer man snabbt fram till att övriga bankers agerande att strypa utlåningen i allra högsta grad bidrar till att förvärra kommande prisnedgångar. Frågan är vilket agerande som är värst? SBABs eller de institut som stryper utlåningen?
Skicka en kommentar