Svart katt, honkatt
Är demokraterna med dess svarta man och vita kvinna ett bredare parti med mer mångfald än de republikaner som ställer upp en lång rad vita män som gillar vapen, dödsstraff och gud? Det skulle ju i så fall kunna förklara varför svensk massmedia är ensidigt inriktad på att bevaka Barack Obama och Hillary Clinton. Vad är det då som skiljer dem åt?
Den som gör ett test som Candidate Matchmaker och sedan jämför kandidaternas svar (Obamas, Clintons), kommer att upptäcka att det inte är mycket. De är båda för aborträtten, kvotering och ett utökat civilrättsligt stöd för icke-heterosexuella. De är båda mot lärarledda böner i skolan, dödsstraff och obligatoriska Three Strikes-lagar. Båda ogillar den absoluta rätten att inneha skjutvapen, båda motsätter sig privatiseringar i välfärdssystemen och båda skulle gärna se mer federal finansiering av sjukvårdsförsäkringarna. Vidare är de slående överens om att de förmögna inte ska få behålla skattelättnader, om att illegala invandrare ska ges medborgarskap och om att frihandel är någonting farligt. And guess what? Båda gillar miljön.
Skillnader finns, men i grad snarare än i art och i detaljerna snarare än i ståndpunkterna. Någon månad i en tidplan, en halv procent i en nivå, kanske en delvis annan finansiering. Alldeles för likriktade för att vara intressenta, kan tyckas. Om det inte är så omodernt att vi plötsligt gått tillbaka att döma folk utifrån deras hudfärg och kön? Ty Obama är svart och Clinton kvinna. Men inte ens där är skillnaderna så stora...
Barack Obama är nämligen inte svart, i all fall inte om man får tro bland andra Debra Dickerson, som i The End of Blackness förklarar att svart är den som är ättling till en västafrikan tagen till Amerika som slav. Av det ursprunget är inte Obama och det finns därför många som ivrigt påpekar att han inte är svart.
Men Hillary Clinton är väl i alla fall kvinna? Jag börjar tvivla. Hos vadslagningsfirmorna är oddsen nämligen inte helt sammanhållna när det gäller person, parti och kön: Mest sannolikt anses det vara att Hillary Clinton blir demokraternas kandidat (1,60 gånger pengarna); mest sannolikt anses det vara att näste president är demokrat (1,50); mest sannolikt anses det vara att näste president är en ... man (1,50).
Obama är alltså något litet mer svart än Clinton, som i sin tur är något litet mer kvinna än Obama. Allt annat är, i stort sett, lika. Hur det kan generera ett sådant ohyggligt stort intresse övergår mitt förstånd.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Hillary Clinton, Media, Politik, Sverige, USA
3 kommentarer:
Om 10 % av insatserna går till bookien så innebär det alltså att den uppskattade sannolikheten att Hillary blir president är 0,3375, medan uppskattad sannolikhet att nästa president blir en man är 0,6. Då har jag bortsett från hur valet av henne som kandidat påverkar demokraternas chanser i det slutliga presidentvalet, men det rimliga är väl att de ökar, vilket också innebär att oddssättningen är fullt rimlig. Din statistiska könsanalys är inte riktigt i klass med mitt matematiska motbevis av heteronormen!
^___^
Jag tror media gillar att Clinton och Obama är så lika eftersom man då slipper diskutera de politiska frågorna. Istället kan man förmedla valet ungefär som ett sportevenemang, med opinionsundersökningar, utspel, strategi och så vidare. Det blir mer underhållande än att försöka förklarar hur Fair Tax fungerar.
Skicka en kommentar