We come in peace
Över en frukost pratade jag och en vän om förakt. Eftersom frukosten var dyr och intogs vid Stureplan började vi där vi satt; det finns i många läger ett väldigt förakt mot pengar och mot hela stadsdelen Östermalm (lättvindigt, ytligt, självupptaget - "det vet ju alla"). Vidare föraktas allt i från kristna och moderater till kåta tjejer som tar för sig och ligger runt. Tråkigt, tyckte vi där vid frukotstbordet.
Som liberal av något slag är det tämligen tröttsamt att ständigt misstänkliggöras och anklagas för att bara tänka på sig själv och sin egen vinning, för att naivt tro att alla har det precis som man själv har det, samt för att helt sakna omtanke om de som inte är lika lyckligt lottade som en själv. Inte sällan med ett tillägg om att man varken bryr sig om rättvisa eller människovärde samt med en fotnot om att ens åsikter antingen beror på illvilja eller dumhet.
Från den positionen torde det vara svårt att någonsin se något gott i någonting någon liberal säger, men varför inte ens försöka, kanske ge sig på en övning?
Tänk om en liberal är liberal för att hon läst, skådat, tänkt och känt och kommit fram till att det här är vad hon tror är det bästa för samhället i stort, generellt för de allra flesta och särskilt för de som har mest behov av stöd, att det är det som är rättvisa? Tänk om Andersson & Andersson presenterade sina idéer om avskaffad a-kassa utifrån en (ja, jag vågar ta ordet i min mun) solidaritet med de lägst eller inte alls betalade, att de hoppas att just dessa ska ha mycket att vinna på ett nytt system med grundtrygghet? Tänk om Svenskt Näringsliv slåss för företagande inte för egen vinning, utan för att de tror på företagandets förmåga att bringa välstånd till alla från ägare via verkställande direktör och den anställde på golvet till han som för tillfället inte har något arbete, att de tror på att skapa resurser att fördela och förbruka?
Eller fortsätt att tro att högern är ond och att alla dess ingående delar är inkarnationer av satan om det nu känns konstruktivt och främjande. Jag tror på var och ens rätt att förverkliga sig själv på det sätt en själv bäst finner lämpat.
EDIT: Jag skrev ovanstående innan jag läste den här texten om vänskap över blockgränserna och mitt inlägg ska alltså inte ses som ett svar till Syrran, även om de båda posterna onekligen lämpar sig för korsläsning.
Intressant?
Andra bloggar om: Förakt, Ideologi, Liberalism, Politik, Rättvisa
9 kommentarer:
Andersson & Andersson hade tjänat en hel del på att skriva om texten mindre teknokratiskt. Men det är nog "filosoferande Gustav" som har fått lite för stort utrymme med sin penna. Nu kan nog folk i allmänhet inte uppskatta den som den är skriven.
Men principen är självklar. Staten ska hjälpa de som behöver det, och inte cementera inkomstklyftor mellan fattiga och rika.
Behövs rättvisa för de starka eller för de svaga?
Din rubrik fick mig att tänka på Douglas Adams, kanske gjorde du det också?
En stor robot har landat på jorden.
"I come in peace," it said, adding after a long moment of further grinding, "take me to your Lizard."
Läs resten på http://wso.williams.edu/~rcarson/lizards.html
Det sammanfattar rätt bra den politiska ankdammen av idag. Jag måste rösta på en ödla för att inte fel ödla ska bli vald. Så enkelt är det. Tertium non datur. En allians-ödla är visserligen något lite bättre än en sosse-ödla men ödlor är de likväl.
Alla ödlor från höger till vänster är ju i stort sett överens om att bevara status quo, eftersom den stora staten gynnar ödlorna på människornas bekostnad. Alliansen gör visserligen lite kosmetiska ändringar, men skattebördan och statsapparaten minskar inte märkbart. Att ge människorna mera makt och inflytande över sin egen situation är det inte tal om.
Jag har en känsla av att det där med att vänstern skulle se "kapitalister" och för all del "liberaler" som onda, i mångt och mycket är en högertolkning av vänsterns uttryckta åsikter. Ondska är liksom det som blir kvar när man bortser från de strukturer som vänstern egentligen kritiserar och låtsas att det är individerna som är måltavlan.
Vänstern gör ofta motsvarande fel när man undrar hur ett individuellt ansvar kan vara lösningen på det specifika strukturella problem vänstern har definierat, istället för att försöka se till hur individualisterna har identifierat och formulerat problemet de föreslår en sådan lösning på.
- Fyrkantiga klossar och runda hål helt enkelt. Eller: Jag menar att du gjorde dig skyldig till lite grand av samma misstag som det du kritiserar, fast från andra hållet...
andreas: Det var Douglas, ja :)
marcus: Tänkvärd kommentar och visst blir det något av pajkastande mellan två skyttegravar ibland, men jag tror ändå att liberaler är mer öppna för umgänge med oliktänkande. Läs gärna vad Syrran skriver om du inte redan gjort det.
Men du gör du det väl lite lätt för dig? :)
De vänstermänniskor som talar om borgarpolitik som "ondska" är ju lätta att avfärda. (Strawman etc)
Det jag och många med mig säger är att det handlar om klassrelaterad intressepolitik för de redan privilegierade.
Att hävda att försämringar i A-kassan, försvagad anställningstrygghet, avskaffad förmögenshetsskatt etc är "bra för alla" är ju inte sant.
Men det är en lång diskussion...
Och en sak till:
Det är klart att liberaler är mer öppna för umgänge med oliktänkande - ni tycker ju inte att det privata är politiskt...
syrran:
Ja, det är en lång diskussion och du gör det också lätt för dig när du slår fast att det som ens luktar systemförändring (till exempel grundtrygghet i stället för a-kassa) är intressepolitik för de redan priviligerade.
Är det verkligen omöjligt att tänka sig att centerpartisterna i fråga kommit fram till vad de kommit fram till utifrån något annat än egetintresse? Är varje liberal tanke en frukt av egoism medan varje åsikt från vänstern är pur och god rättvisa? Finns det något utrymme för idédebatt och olika problemformuleringar respektive lösningar eller är det egentligen objektivt så att vänstern är bra och högern dålig?
I så fall kanske vi kan lägga ner det här med rösträtt och val. Som jag skrev efter valet, Hur känns det med demokrati?
Freddi, du skriver att "liberaler är mer öppna för umgänge med oliktänkande".
Det är nog sant, men det finns en annan sida av saken också, tror jag. Tänk tanken - i en anda av öppenhet ;-) - att denna åsiktstolerans faktiskt väldigt mycket liknar en fetisch...
Ta icke-Voltaire-citatet "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem". Fint och oantastligt, men också ett maktspråk som berövar den där odelade åsikten allt innehåll, tömmer den andres ord på mening och reducerar utsagan från en handling till... ja, en tom fras.
Eller antydan att den hjärndöda actionrullen plötsligt inte reproducerar stereotypa könsroller och svart-vita tankemönster bara för att "äh, det är bara två timmars underhållningsvåld, den menar inte att reproducera könsroller och svart-vita tankemönster".
Det blir väldigt märkligt, ur ett vänsterperspektiv, att antyda att vänsterns problem skulle vara oliktänkandet eller yttrandet i sig - isolerat från den kontext som format och formas av tanken/yttrandet. Återigen är det fyrkantiga klossar och runda hål.
"Är varje liberal tanke en frukt av egoism medan varje åsikt från vänstern är pur och god rättvisa?"
Verkligen inte! Jag är materialist och tror inte på "godhet" inom politiken. Vänstern kör självklart också intressepolitik - för andra (mindre privilegierade) grupper.
Vad jag vänder mig emot är ditt argument att högerns politik skulle kunna vara bra för ALLA oavsett klass i ett ojämlikt samhälle.
Skicka en kommentar