Varför är kyrkan statens maka när vi tar ett steg fram och två tillbaka?

Äktenskaps- och partnerskapsutredningen, i praktiken Hans Regner, har överlämnat SOU 2007:17 Äktenskap för par med samma kön till justitieminister Beatrice Ask. För den som inte hade vägarna förbi Rosenbad, finns den efterföljande presskonferensen här.

I korthet innebär förslaget att äktenskapet görs könsneutralt genom att partnerskapslagen avskaffas och äktenskapsbalken skrivs om för att omfatta även samkönade par. Vidare föreslås att giftaslystna även fortsättningsvis ska kunna välja mellan borgerlig vigsel och att vigas av ett trossamfund. Civila förrättare ska ha vigselplikt, medan kyrkans män och kvinnor får frihet att diskriminera mellan vilka de vill viga.

Det känns som ett steg framåt och två steg tillbaka, eller snarare som att ta ytterligare ett steg på en väg som det fortfarande finns anledning att vandra vidare på.

Det är slående hur förhållandevis icke-kontroversiellt könsneutralt äktenskap har blivit med tanke på det upprörda tonläget kring partnerskapslagen för drygt tio år sedan. Då fick jag finna mig att en företrädare för en frikyrka kallade mig, en debatterande gymnasist, för "satans sändebud på jorden" – nu är de religiösa homofoberna positiva till partnerskapslagen, om än blott som en strategi att komma undan ett neutralt äktenskap. Att äktenskapsbalken inte gör skillnad utifrån sexualitet är en självklarhet som åtnjuter ett sådant starkt stöd att det nästan är svårt att uppbåda någon riktig segerglädje inför ett kommande beslut i riksdagen, men det är likväl ett viktigt steg mot en icke-diskriminerande lagstiftning.

Däremot känns behandlingen av kyrkorna som en feg och ruttnande kompromiss. Trossamfunden ges vigselrätt, vilket innebär att de träder in som ställföreträdande myndighet, men de kan i sin utövning välja bort delar av lagen genom att bara förrätta de äktenskap de själva finner lämpliga. I klartext innebär det att ingen behöver viga icke-heterosexuella, medan en förrättare som inte vill befatta sig med mig med hänvisning till att jag är en fjollig spastiker med vagt samiskt påbrå, knappast kommer lika billigt undan.

Det är befogat att inte tvinga trossamfund skilda från staten att utföra handlingar som strider mot deras övertygelser, men då är det inte befogat att låta dem utöva statlig makt. Den bästa lösningen hade därför varit att skilja äktenskapet från kyrkan genom att endast tillåta borgerlig vigsel. Alla hade då ingått ett civilt och neutralt äktenskap och därefter hade det stått var och en fritt att fira detta med vilka ceremonier som helst i vilka trossamfund eller andra föreningar som helst. Rättvist, rimligt, fritt och i linje med utredningens klena argument för kyrklig vigselrätt, nämligen att "folk fäster stor vikt vid att deras giftermål omges av vissa ceremonier, att det blir festligt och högtidligt".

När äktenskapet väl befriats från kyrkan, känns det naturligt att befria det från staten och placera det där det hör hemma – mellan människor. Var och en bör vara fri att ingå avtal och varje äktenskap blir då ett civilrättsligt kontrakt mellan människor i samförstånd, en frihetlig överenskommelse som omfattar allt som de som ingår den vill omfatta och utesluter allt som de vill utesluta. Om det handlar om ekonomi, praktiska sysslor, kärlek eller sex har varken kyrka eller stat med att göra. Självklart skulle ett sådant äktenskap även vara antalsneutralt, då det inte finns någon rimlig anledning till varför staten skulle ha synpunkter på vilka överenskommelser som görs mellan fria människor i samförstånd.

Men barnen då?

Say "men barnen då" again! Say - "men barnen då" - again! I dare you! I double-dare you, motherfucker! Say "men barnen då" one more goddamn time! Det finns en föräldrabalk och reproduktion har lika lite med äktenskap att göra, som religiösa dogmer har plats i en sekulär stats lagstiftning.

Mer läsning:
DN: Äktenskapsbalken ska omfatta alla
SvD: Kritik mot förslag om homoäktenskap
QX.se: Könsneutralt äktenskap föreslås införas 2008

Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap