Propagandacentralen Am(s)

De borgerliga partiledarnas hårda angrepp på Ams är fullt rimligt. Arbetslösheten är utan tvekan en av valrörelsens viktigaste frågor och att regeringen i det läget använder en myndighet till att producera propaganda är ett långvarigt ofog som om det inte kan stoppas åtminstone måste spridas kunskap om.

Arbetsmarknadsstyrelsens samtliga generaldirektörer har alla varit socialdemokrater och den nuvarande är inget undantag: Bo Bylund har partibok, partiledningens förtroende och hans sambo Berit Andnor är statsråd. Någon som tror att han är fri från partipolitiska sympatier när han så villigt serverar de siffror regeringen beställer, oavsett hur det ser ut i verkligheten? Naturligtvis inte.

Vid flera tillfällen har Riksrevisionen (vars rapporter tigs ihjäl eftersom socialdemokraterna inte vill ha en oberoende revision) haft anledning att rikta skarp kritik mot de förskönande siffrorna från Ams.

Det är sant att vi är inne i en högkonjunktur, men den är exportdriven och istället för en rejäl sänkning av arbetslösheten har den bara sjunkit mariginellt och det delvis beroende av den klassiska valårsmanövern att flytta människor mellan kolumner.

Vem som helst som tar del av statistiken på Eurostat kan konstatera att den svenska arbetslösheten ligger i trakterna av 8 % totalt medan den svenska ungdomsarbetslösheten är över 20 %. Titta till exempel på den här bilden (som jag lånat av Globaljuggler) och upptäck hur tydligt det är att Ams hittar på den verklighetsbeskrivning deras partikamkrater i det röda regeringskansliet för tillfället bäst behöver.

Hur kan det komma sig att Eurostat och Ams har så helt olika bilder av läget? Jo, Eurostat lyssnar varken på regeringsorder eller småprat över köksbordet hemma hos familjen Andnor/Bylund - de räknar istället efter de regler som gäller för rapportering av arbetsslöshet.

Att regeringen tubbar Ams att producera propaganda istället för fakta är ohederligt och förljuget. Att Riksrevisionens kritik mot Ams aldrig tas på allvarligt är maktfullkomligt och odemokratiskt (Riksrevisionen lyder ju under den folkvalda riksdagen). Hela hanteringen luktar Nordkorea lång väg och lögnen om arbetslösheten är en så lumpen bluff att det till slut bara är Ali Esbati som går på den.

(Titta på den här bilden igen och läs sedan Esbatis ord: "Hur man än räknar så går arbetsmarknaden bättre än tidigare." Generaldirektörer och lydpartier - lojaliteten mot regeringen är onekligen blind.)

Andra bloggar om: Ams, Arbetsmarknad, Maktmissbruk, Politik, Val2006