O'Reilly vs Manson

Bill O'Reilly är en nymoralistisk konservativ terrier som gjort sig en hel karriär på att i intervjuer med sina meningsmotståndare gå till helt skoninglösa angrepp i strider han oftast vinner (i alla fall enligt hans fans, andra nymoralistiskt konservativa). Med hårda ord, en aggressiv retorik och argument som appellerar till människors rädslor och fördomar, skakar O'Reilly sina motståndare till enkla misstag: de tappar humöret, blir alltför defensiva och ber om ursäkt för att de finns.

Spektakulärt, enögt och ofta väl billigt. Något sådant hade herr O'Reilly säkert tänkt sig att han kunde åstadkomma även när han bjöd in och intervjuade Marilyn Manson. Upplägget var det självklara - på temat Children at risk skulle Manson anklagas för att ha drivit amerikas barn till kriminalitet, missbruk och vansinnesdåd.

Problemet, för O'Reilly, är att Manson är alldeles väldigt intelligent. Han börjar med att förklara att hans budskap är att en ska vara sig själv och inte skämmas för att en är eller tänker annorlunda. Han vill vända och vrida på människors normer och ideal för att få dem att se på nya sätt, säger han. O'Reilly lägger då fram några enstaka händelser som ska framställa Manson i dålig dager varpå Manson bekräftar händelserna och beskriver hur han upplevde dem och vilken betydelse han lägger i dem. O'Reilly vänder sig då mot de svordomar och det starka språk Manson använder, något Manson använder för att inleda en diskussion om hur dagens samhälle uppmärksammar och belönar den som skriker högst och syns mest.

Under hela intervjun är Manson lugn, vältalig och mycket klok. O'Reilly lyckas aldrig, hur mycket han än försöker, skruva upp temperaturen. När Manson slutligen säger att det är hans respekt för O'Reilly och dennes rätt att ifrågasätta honom som gjort att han tackat ja till intervjun, är det inte mycket mer än en blöt liten trasa kvar av den annars så arrogant och uppumpade O'Reilly.

Andra bloggar om: Bill O'Reilly, Marilyn Manson, Media, Youtube