Med ögon känsliga för grönt

Det är alls ingen hemlighet att jag inte är odelat positiv till folkpartiet. Det råder inte heller någon sekretess kring att jag inte är odelat negativ till miljöpartiet. Jag drömmer om en regering i vilken fp och mp förstärker varandras goda egenskaper samtidigt som de tar udden av den andras sämre sidor. Dessutom ser jag helst ett tredje parti i regeringen, bara för att motverka de alltför begränsande mekanismer som så ofta uppstår när ett två blir ett ett, men vilket detta tredje parti skulle vara är jag osäker på.

Anders Wallner (mp) utmanade mig en gång att författa en lista över vad som ändå hindrar mig från att rösta grönt. Det resulterade i åtta punkter med kravet på EU-utträde som enskilt största konflikt. Bland de andra, olika tungt vägande, punkterna märktes bland annat räntefri ekonomi och friåret.

Det är därför med stor förtjusning som jag igår noterade att det nu inte bara är Wallner som flirtar med mig. I en intervju i Svenska Dagbladet spänner Peter Eriksson (mp) nämligen hundögonen i mig och låter de långa ögonfransarna tala:

Det [räntefria samhället] tycker jag inte alls är någon grön idé eller vision. Det står jag inte för. Ett totalt räntefritt samhälle slösar med resurser, och förstör miljön. Jag tycker att det är ett feltänk.

Vidare öppnar han för en minskning av antalet friårsplatser, tycker att alliansen gör rätt om de avsätter Ams-chefen Bo Bylund (s) efter en valseger och säger att det "är en gammal socialdemokratisk tradition att slussa människor in i Ams-åtgärder, och att med konstlade åtgärder få ner siffrorna i arbetslöshetsstatistiken.". Åh, Peter!

Eriksson vill se en riksdag som är mindre flat mot regeringen *stön*, tycker att frågan om medborgarlön är "omöjlig att hantera" *flämt* och han lovar att inte stödja en socialdemokratisk regering om de gröna inte får några ministerposter *aaah*.

Den minnesgode vet dock att Peter Eriksson har sagt så förut, närmare bestämt inför valet 2002, och ändå lagt sig platt när Persson rullade rakt över honom. Nu har du chansen att imponera på mig, Peter! Stå upp, stå fast vid dina löften och ge mig chansen att tycka om dig ännu lite mer i framtiden.

Om du dessutom kan tänka dig att släppa kravet på EU-utträdet kan jag tänka mig att ligga med dig, men så kan jag ju också ligga med nästan vem som helst utan att det känns konstigt efteråt.

Andra bloggar om: Anders Wallner, Miljöpartiet, Peter Eriksson, Politik, Val2006