Rörelsen demonstrerar
Arbetarrörelsen firar första maj, men vem är det egentligen som firar vad och varför då?
Bakom de flesta, om än inte alla, och största demonstrationerna står Rörelsens två huvudpelare: Partiet och Facket. Den arbetarklass som de anser sig representera består nu till stora delar av relativt välmående medelklass, men de talar ändå om sin klasskamp. De har haft stabil regeringsmakt under de flesta av de senaste 80 åren och i 20 av de senaste 23, men de demonsterar ändå mot makten.
Det skulle kunna vara riktigt och relevant om Partiet och Facket hade förändrats med det land de styr. Det skulle vara på sin plats om de försvarade de arbetslösa, de sjukskrivna, de förtidspensionerade, alla bidragstagare. Det skulle ha sina poänger om de istället värnade ungdomarna, invandrarna och pensionärerna. Istället får vi se Partiet som utfomar sin politik för de som redan har makt och Facket som bara intresserar sig för de som redan har jobb.
Det blir parodiskt: Landets ledare samlas under röda fanor för att hylla sig själva och varandra samtidigt som de protesterar mot problem de själva skapat.
Nordkorea - Sverige: 1-1
När de som har haft tillgång till makten och härligheten i (vad som känns som en) evighet fortsätter att tala om vikten av kamp för arbetarklassen, borde det inte kunna ses som annat än ett bevis på deras eget misslyckande.
Visst finns det de som har skäl att demonstrera, men inte är de många inom Rörelsen, inte särskilt många av Partiets medlemmar och inte särskilt många av de till Facket anslutna. En regering borde aldrig demonstrera. De första maj-tåg som stolt borde fortsätta att tåga är de som består av utomparlamentariska grupper, de som representerar de som inte får någon ära för att de bygger Sverige, de som idag befinner sig i den situation Rörelsen inte längre kommer ihåg att den en gång befunnit sig i.
Det gamla klassamhället finns inte kvar och Rörelsen har stelnat i sin form. Om första maj ska överleva som en dag för kamp och protest, måste den grå betongen ersättas av en färglad skara gräsrötter. De finns redan där, men de är svåra att se bakom maktens påkostade parader.
Invandrare, HBT-personer, miljövänner, ungdomar oroliga för er arbetsrätt, ni som inte har fast anställning - förenen eder!
Proletärer i LO-borgen och Rosenbad - stanna hemma.
5 kommentarer:
Du är så grön, älskling. Jag väntar fortfarande på det där brevet.
Mm, när jag skrev texten kunde jag riktigt känna att du skulle säga det. Kram!
Jag kan inte så mycket annat än att hålla med. Kan tåla att Vänsterpartisterna demonstrerar eftersom de i alla fall inte är en så stor del av den ledande makten (klen tröst), men när man ser Socialdemokraterna sluta upp för att demonstrera emot sig själva går det inte att göra annat än att skratta.
Eller gråta.
jag kunde inte med att demonstrera över huvudtaget. nog för att Partiet är pinsamt i sina egna hyllningar, men det känns som att sossetåget åtminstone rymmer en viss procentsats arbetarklass, vilket det är jävligt ont om i vänster- och syndikalistleden.
vilket kanske inte är fel, vad vet jag, men jag klarar inte av att gå i något av tågen. det är en magkänsla och magkänslan säger hypocracy.
Skicka en kommentar