Plusjobb och ungdomsavtal

Efter de diskussioner som följde på den här posten började jag fundera på hur det kommer sig att vänstern tycker att det är bra att luckra upp antällningstryggheten när det kallas för "plusjobb", men dåligt att göra precis samma sak när det kallas för "ungdomsavtal". För det kan väl inte vara så enkelt att det bara handlar om varifrån förslagen kommer - eller?

Igår började jag skissa på en jämförelse, men min skiss kan jag nu kasta bort eftersom någon annan redan har gjort en bättre.

Globaljuggler gör den här jämförelsen:


För att vara liberal är jag relativt rädd om anställningstryggheten, så jag är skeptisk till båda förslagen. Det som framför allt upprör mig är hur vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister så ensidigt kan hylla plusjobben som en närmast genial lösning på arbetslösheten sam­tidigt som de förkastar centerpartiets förslag om ungdomsavtal som en vidrig metod för att göra människor till livegna slavar i kapitalets tjänst.

Igår fick jag tillfälle att vädra funderingen med en vän som är aktiv so­cial­demokrat och dessutom arbetar på Arbetsförmedlingen. Han sa att plusjobben är bra, men att de borde innebära anställningsgaranti. Ung­doms­avtalen då? Nä, de är fruktansvärda. Fortfarande oklart vad skill­naden egentligen är. Dessutom berättade min vän att de som jobbar på arbetsförmedlingarna verkligen märker att det är valår - pengarna strömmar in så snabbt att de knappt hinner göra av med dem, alla sökande ska in i åtgärder så fort som möjligt och kortsiktiga statistikmål går före långsiktig planering där målet är att slussa sökande till riktiga anställningar. Det är dock ingen större överraskning att det är så det fungerar - det är ju till exempel ingen tillfällighet att det är just i år som barnfamiljerna ska få mer pengar, studiebidraget ska höjas och den dyra tandvården ska bli billigare.

Frågan kvarstår: Ärade regering och stödpartier! Varför skapar ni ett B-lag på arbetsmarknaden genom att tillåta jobb som ska undantas från anställningstrygghet, inte ger avgångsvederlag, inte förlängs efter två år, inte är A-kassegrundande, inte är sjukpenninggrundande, bara gäller i offentlig sektor och innebär mycket låga löner? Om ni tror att försvagad anställningstrygghet är en framkomlig väg mot fler arbetstillfällen (ty det är väl det enda sättet att tolka era plusjobb på?), varför avvisar ni då andra förslag som bygger på precis samma idé?