Jag kokar!

Igår hände någonting som fick mig att spontant utbrista följande:

Åh, jag kokar! Så här gör man inte mot den här tuffa tjejen!

Jag vet att uttrycket (med tillhörande - obligatoriska! - rörelser) har sitt ursprung i något som Akå berättade om en gång i tiden, men jag minns alls inte vad. En flicka på ett kalas? En dotter på familjemiddag? En ung kusin på fest med hela tjocka släkten? Något sådant, jag vet inte, men det är befriande att skrika och i det här fallet fullt berättigat att ta till.