Utrikesministern och jag

I mina sena tonår gjorde jag en kort politisk karriär som bland annat inkluderade ett samarbete med Ingvar Carlsson och en plats i en liten kommuns socialnämnd. Själv tycker jag att höjdpunkten var när jag höll tal tillsammans med Pierre Schori och gjorde det så bra att Olof Palmes talskrivare senare använde mitt tal på en utbildning i retorik. Jag var stolt, men inte nöjd.

Jag började förakta partipolitiken och gick vidare till diplomatin. Jag praktiserade på utrikesdepartementets enhet för globalt samarbete, det vill säga multilateralt bistånd, under dåvarande statssekreterare Barbro Holmberg, som nu är migrationsminister, och dåvarande kabinetts­sekreterare Jan Eliasson, som nu blir ny utrikesminister.

Om det hade hänt någonting i världen, till exempel en jordbävning i Turkiet, hade den morgonpigge Eliasson alltid hunnit gå förbi mitt rum och sätta en gul post-it på min skärm: "Turkiet? /Jan E"

Det betydde att jag skulle utreda händelserna, bedöma situationen, skriva en promemoria och förbereda en dragning. Om Jan E var på väg till FN kunde det dessutom innebära att jag skulle skissa på ett tal han planerade att hålla.

Jag var alltid väldigt imponerade av Eliassons fingerspitzgefühl och starka värderingar (vilket är mer än vad jag kan säga om Holmberg). Han blir en bra utrikesminister. Tråkig och lite väl upptagen på annat håll, men bra.