Grattis på tioårsdagen!
Just idag, den 9 mars, för tio år sedan, skrev jag mitt första blogginlägg. Då hette det inte blogg och det var egentligen inte så mycket mer än textfiler som en vän hjälpte mig att ladda upp - från skolans datasal till det där spännande Internet vi nyss hade börjat upptäcka. Den allra första texten hette Moln, den skrevs till minne av en klasskamrat som tagit livet av sig, och med utgångspunkt i den försågs alla mina kommande texter med en bakgrund av vita moln mot en försiktigt blå himmel.
Jag fortsatte med dagböcker på i stort sett vartenda community som växte fram. Ibland flera olika dagböcker på flera olika ställen samtidigt. Nu är jag framme vid min fjärde blogg på Blogger och på min externa hårddisk trängs tusen och åter tusen sidor texter, dagboksanteckningar och bloggposter från de senaste tio åren. De flesta är ganska långa, många är väldigt pretentiösa och dystra. I konstrast mot det vill jag fira min tioårsdag med att återge en gammal och kort text som åtminstone är ganska söt.
Jag är kär i kärleken
i lyckan och besvikelsen
i bubblig luft på sommaräng
i sol och doft och i maräng.
Så illa är det.
Jag är totalt fucking förlorad. Fast i det träsk jag svor att överge.
Hurra för mig!
13 kommentarer:
"i sol och doft och i maräng"?
Oj, du har verkligen varit bög i hela ditt liv.
grattigrattis marängen!
Helenahonung - Ha ha ha ha ha ... stfu.
Dick - "Marängen" är onekligen ett smeknamn jag inte väntat mig att få. Även om det inte är så bra som mitt "Lilla hiertat" är det klart mycket bättre än det Elaka Helena brukar kalla mig: "Lilla stierten".
Äsch, lilla stierten är ju kärleksfullt menat. Jag skulle kunna kalla dig massor av elaka saker, men det gör jag inte för jag är en snäll människa.
Elaka saker som..?
vet du, smeknamn blir aldrig riktigt som man hade tänkt sig. jag har blivit kallad olika versioner av manliga könsorgan störredelen av mitt liv (förutom av min far som naturligtvis har gettmig ett väldigt tüskt smeknamn som bara hananvänder) och på sista tiden har jag dessutom begåvats med det inte helt smickrande namnet maggan, så marängen ligger faktiskt på plussidan med sin söta fluffighet.
Jag gillar Marängen mer och mer för varje gång jag smakar på det.
Kan du inte avslöja ditt tüska smeknamn?
hej marängen
problemet med det tüska namnet är, förutom att det inte är väldigt spännande, att det bygger på mitt "riktiga" namn, mitt dopnamn, och det vill jag inte gärna avslöja - inte för att det är så himla hemskt, det är det namnet jag går under här i staterna (i amerikansk version det vill säga) eftersom inga andra namn är översättningsbara (tack och lov slipper jag gå runt och heta dick på gatan), utan mer därför att... äsch för att jag är lite förtjust i tanken på anonymitet eller nåt.
det tüska namnet innehar första stavelsen av mitt dopnamn följt av "chen" vilket är en vanlig tüsk smeknamnsändelse som lägger till ett "liten" till namnet (jag är yngst i familjen), kan det kallas diminuitiv eller nåt sånt på grammatikspråk.
förlåt, jag gillar verkligen att tänka på namn, men det blir väldigt lätt navelskådande och internt.
Jag har ingenting emot navelskådande och jag tycker också om namn. Jag pratade alldeles nyss med en person jag håller kär och hon berättade att hennes far gett henne ett nytt smeknamn när han hjälpte henne att flytta och såg hennes enorma samling skor: Lill-Imelda.
Jag lovar att viska de elaka sakerna i ditt öra nästa gång vi ses.
Som när du viskade "Den här gången behöver du inte betala 3.000:-"?
(Förresten var det 3.200:-)
Ja, precis så.
(fan vad dyr jag är!)
hahaha, lill-imelda helt fantastiskt!
j brukar kalla mig "little miss german train" när jag hetsar om att vi eventuellt kommer att bli 3 minuter sena till vad det nu är vi är på väg till. jag brukar kalla honom "bug boy" som hämnd.
Skicka en kommentar