S.k. manligt tänkande

Jag ger inte mycket för binära uppdelningar i män och kvinnor, hetero och homo, ihop och isär, vänner och partner, och sådant där. Inte heller är jag road av uttryck som "typiskt tjejer" och "manligt tänkande". Det sistnämnda kanske ändå fick sig ett uttryck idag - på internationella kvinnodagen (!) - då min kollega D fick skämmas en smula för sitt oförstånd och bristande insikt i hur det är att vara kvinna.

D är, liksom jag, projektledare och de som jobbar under honom måste stämma av planerad frånvaro, semesterdagar och annan ledighet med honom. En kvinna i hans projekt meddelade därför honom i ett e-post­meddelande, att hon är gravid och avser att vara mammaledig från och med den 1 augusti. Kvinnan i fråga är en så kallad nyckelresurs och hennes mammaledighet kommer att sammanfalla med en så kallad kritisk period, något som fick D att svara henne att han skulle föredra om hon kunde senarelägga sin ledighet till någon gång efter september.

Den gravida frågade om han menade allvar och utropade sedan: "Men D, alltså, jag är ju med barn!" Först då förstod D att hon är havande och att barnafödande inte kan planeras in i en projektplan, inte heller skju­tas upp till en mer passande tidpunkt, och hans medarbetare fick den bästa present hon någonsin kunnat drömma om att få på just åttonde mars, den internationella kvinnodagen - beviljad ledighet lagom till den kommande förlossningen.