Nej till nej till samkönade äktenskap

En tidig morgon blev genast lite lättare att leva med när jag upptäckte att den amerikanska senaten i natt stoppade förslaget om att lägga ett förbud mot samkönade äktenskap till den amerikanska grundlagen.

För att göra ett tillägg till konstitutionen krävs att 60 senatorer röstar för att frågan ska gå till omröstning, att 2/3 i senaten och 2/3 i representanthuset röstar för tillägget, och att det godkäns av 3/4 av delstaterna. Den här gången fastnade förslaget redan i det första steget; efter två dagars debatt ville endast 49 senatorer, de allra flesta republikaner, att frågan skulle gå från debatt till omröstning.

Målet med ett förbud i författningen är att förhindra att domare i delstaterna upphäver lokala förbud mot äktenskap mellan människor av samma kön. Det skulle också innebära att diskriminering skrevs in i grundlagen och det var väntat att förslaget skulle stoppas, något som får demokraterna att fundera kring varför republikanerna ens försökte. Att piska upp stämningen inför höstens kongressval är en förklaring, att flytta fokus från andra frågor är en annan.

Republikanerna hävdar ändå att de tänker lyfta frågan varje år och att det är viktigt att äktenskapet bevaras som någonting som ingås mellan en man och en kvinna. Demokraterna är inte imponerade:

"All over the country, married heterosexual couples are shaking their heads and wondering how exactly the prospect of gay marriage threatens the health of their marriages." (Senator Russell D. Feingold i New York Times.)

President George W. Bush är så klart besviken, men de republikaner som kandiderar i mindre konservativa stater är tacksamma eftersom de anser att förslaget gör större skada än nytta när de går till val i höst.

Här i Sverige ska vi också gå till val i höst, men att skrota den gamla äktenskapsbalken till förmån för en köns- och antalsneutral civil samlevnadslag verkar inte bli en valfråga. Hur gärna jag än skulle vilja. Å andra sidan får jag väl vara glad att det inte heller är någon som går till val på att förbjuda alla andra samlevnadsformer än det monogama äktenskapet mellan två heterosexuella.

Om inte någon av de två invigningstalarna vid årets Pride reser frågan, förstås. Att organisatörerna bakom Pride valt Jan Guillou och Amelia Adamo till invigninstalare är så pass märkligt och så otroligt irriterande att jag ännu inte samlat mig för att skriva någonting om det.

Andra bloggar om: HBT, Sverige, Politik, USA, Val2006