Mitt Orback-ögonblick

I senaste numret (#8) av Sveriges bästa tidning, årets kulturtidskrift 2005, alltså tidningen Sex*, intervjuas bland andra dokusåpornas begåvningsreserv Elyse Sewell och hysteriskt rolige Ricky Gervais. Den senare pratar bland mycket annat om ett Southpark-avsnitt i vilket Cartman ser det roligaste han någonsin sett, till och med det roligaste han någonsin kommer att se, och blir nedslagen av tanken på att aldrig se något så roligt igen. Att vara med om något så roligt att det känns som att ingenting någonsin kommer att bli så roligt igen, får därför benämningen Cartman-ögonblick.

Själv har jag nog inte varit med om mitt Cartman-ögonblick ännu, men närmast hittills var nog en omgång av fyllespelet Kronan i glaset. Jag hade just berättat min berömda permobil-anekdot när min vän Martin toppade genom att fejka orgasm samtidigt som han imiterade Peter från underbara dokumentären Jag vill se ut som Gregory Peck! Få saker kommer att vara roligare.

Om en tänker sig att det finns andra liknande stunder i ens liv, händelser som på ett eller annat sätt når maximal uppfyllelse av något på ett visst område, skulle jag vilja definiera ett ögonblick uppkallat efter en person i regeringen - mannen som kunde tala med sin mormors systers häst, demokrati-, storstads-, integrations- och jämställdhets­ministern, cowboyen Jesse Jens Orback. Ens Orback-ögonblick definierar jag som "den stund i vilken en upptäcker att en aldrig kommer att vara närmare att leva tillsammans med en häst".

Mitt Orback-ögonblick? En av mina första flickvänner bar det högtravande namnet Ina Viking, drack helst havremjölk, åt sockerbitar som godis, samlade på ridspön och hade alltid stålhättade skor.

True story.

____________________
* Nej, jag får inte betalt, men efter nära 100 hyllande poster om Sex räknar jag kallt med att få ligga med Ika eller Vejde. Eller båda.