Världsmästare? Jo, faktiskt.

Joe Labero har fått en hel del kritik sedan han hävdade att anledningen till att han ännu inte fått en egen show i Las Vegas är att staden styrs av judar, bögar och rika amerikaner. Gemensamt för all kritik, inklusive den jag själv skrev, är att den riktar in sig på orden om judar och bögar medan det är fritt fram att baktala amerikaner.

Amerikaner är feta, vårdslösa, självgoda, otrevliga och helt befriade från empati. De gillar vapen, hatar aborter och kan som bäst stoltsera med en allmänbildining på nivå med en svensk treåring. Den som har mest pengar blir president och de som väljer honom förstår inte sitt eget bästa. De vet inte vilka länder deras eget gränsar mot, de tror att Europa är ett land och Afrika ett annat, och deras utrikespolitik består i slumpmässiga avsättanden av demokratiskt valda vänsterpresidenter, folkmord där oljepengar finns att vinna samt ett och annat egenmäktigt förfarande på annans territorium.

Trots att USA är vansinnigt stort och rymmer en väldig bredd mellan stater och människor är det inte ovanligt att svenskar utmålar alla amerikaner, varenda en, som ovan. Får du den bilden är det troligt att den kommer från vänster och nästan säkert att den kommer från någon som aldrig varit i USA. Kanske till och med från någon som i en demonstration kan "Hata USA" eller önska "Död åt USA", men det kan lika gärna vara precis vem som helst.

Ett exempel som kan komma att dyka upp är att finalen i den amerikanska basebolligan heter World Series och att dess vinnare koras till World Champions, världsmästare. "Fatta drygt det är att kalla sina egna nationella mästerskap för VM, så jävla amerikanskt, liksom!" Men det finns fog.

Japans bästa pitcher spelar i Boston, deras slugger i New York och speedkulan i Seattle, som utöver japaner och amerikaner inrymmer spelare från Sydkorea, Dominikanska republiken, Venezuela, Kuba, Puerto Rico, Kanada och Australien. De har en stab av tolkar, lär sig engelska så gott de kan och kommunicerar på andra sätt under parollen "Baseball spoken here". De allra flesta av de allra bästa, oavsett var i världen de föddes, spelar i ligan som avslutas med att något lag vinner World Series och blir världsmästare.

I en tid då bollspelare rymmer från Castro och judar flyr Chávez, är USA alltjämt är ett land att flytta till. Precis som dissidenter valde New York före Moskva, väjer idrottare Miami framför Havanna; när Seattle Mariners shortstop Yuniesky Betancourt flydde Kuba på en flotte var det med en dröm om att en gång bli världsmästare - i USA. Det är rimligt, långt mer rimligt än det blinda USA-hat som i Sverige är så hävdvunnet att det ibland inte ens syns.

Intressant?
Andra bloggar om: Baseboll, Kuba, Sverige, USA, Venezuela