2007-05-15

Je suis Jeopardy

Micke på Åsiktstorped utmanar mig att likt karaktärerna i Douglas Couplands Microserfs presentera mig med de sju Jeopardy-kategorier som skulle vara mina ideala att tävla i. I vanliga fall skyr jag dylika utmaningar som pesten, men den här är både tillräckligt gammal och tillräckligt bra för att jag ska ha byggt upp intresse varje gång jag sett den passera förbi. Här kommer mina sju kategorier:

1. Siffror i Seattle. Jag älskar baseboll, speciellt om den spelas i eller av Seattle, och jag är svag för all den statistik som omger sporten. Jag vet vilka år Mariners har vunnit sin serie, jag vet hur många hits Ichiro Suzuki hade säsongen 2004 och jag vet hur många gånger långe Richie Sexson slagit en Grand Slam Home Run direkt efter en Intentional Walk till Raul Ibanez.

2. Pulp Fiction. Det finns ingen annan film jag sett så många gånger, ingen annan film jag är så nära att kunna helt utantill och därmed inte heller någon annan film som jag skulle vara lika vass på i en frågesport på liv och död.

3. Ätstörda och deras ätstörningar. Efter uppväxten i en generation vars alla barn fick en eller annan släng av grönsakssoppsleven känns det som att jag känner anorektikerns ursäkter, ortorektikerns vanliga val och bulemikern som matar den inre smärtan. Samt, hoppas jag, en del om vad som ligger bakom problemen och hur man tar sig ur dem.

4. Kontor i USA och England. Jag har väldigt bra hörselminne och ganska gott detaljsinne, vilket i kombination med en stor kärlek till syskonserierna The Office (US) och The Office (UK) gör mig svårslagen i ämnet. Jag har koll på likheterna, motsvarigheterna, skillnaderna, påskäggen och jag har plöjt tillräckligt med extramaterial för att klara en dubbel på tusenkronorsnivån.

5. Henrik Berggren - The early years. Fråga inte.

6. Mini Babybel. Jag gillar ost. Så gott som all ost. Så mycket till finsmakare är jag dock inte på just det här området; favoriten är de olika varianterna, men helst originalsmaken, av den gulliga lilla osten som fungerar lika bra som aptitretare före frukost som sängfösare just innan gryningen. Om pizzan är den maträtt som är närmast att likna kostcirkeln, är Mini Babybel det närmaste vi hittills kommit ett piller potent nog att ersätta alla andra livsmedel.

7. Brittisk populärmusik vid 90-talets mitt. Jag var där och jag var queer när Brett Anderson behövde smala killar att hångla med, Damon Alburn någon att titta snett på och Jarvis Cocker någon som såg mer handikappad ut. Suede i Skellefteå, Blur på Münchenbryggeriet och Pulp från extasen på Hultsfred till avskedet på Storsjöyran. En underbar tid, åtminstone innan Oasis förstörde hela genren med Be Here Now.

Eftersom jag inte är så mycket för sådana här utmaningar, är jag heller inte mycket för att utmana andra. Eftersom jag ändå svarade på just den här utmaningen, kan jag lika gärna utmana några andra i alla fall:
Anders, Felicia aka Mr Pussy, Helena, Maria, Tanja Trojan Apekatt och Saom på Älskade dumburk. Samt, så klart, alla som vill. Vad ni gör på era bloggar har jag lämpligt nog ingen som helst makt över.

Andra bloggar om:
, ,

1 kommentar:

Micke sa...

Jag älskar jeopardy-kategorier. "Siffror i Seattle" var helt fantastisk, och riktigt överraskande. Och endera dagen ska jag fråga om Henrik Berggren.

Fantastiskt, tack Freddi!