2006-06-06

Gräv ner mig

Hannah är världens bästa shoppingsällskap och som vanligt när jag går omkring med henne, köper jag allt jag tittar på: ett par byxor med så smala ben att hälen knappt går igenom, en jacka som jag alls inte behöver och ett nytt mobilsmycke, eftersom en inte kan ha för många. Hannah själv är betydligt mer restriktiv - där jag väljer att se shopping som självförverkligande, ser det som ett missbruk - och det är inte förrän vi kommer till fjortisgothaffärerna som hon öppnar plånboken och shoppar loss.

Synnerligen munter efter åtta timmar på stadens gator fortsatte jag med att se The Aristocrats tillsammans med Björn. Jag skrattade tills jag inte orkade skratta längre, men skrattandet fick ett snabbt slut när jag då fortsatte till nästa titel i högen av nya inköp. Jag bröt förpackningen till säsong fem av Six Feet Under, såg Claires bil, på väg mot en fjärran solnedgång, och texten

Everything.
Everyone.
Everywhere.
Ends.
Allt blir så slutgiltigt och samtidigt så förgängligt. Så även jag.

Andra bloggar om: , ,

3 kommentarer:

Cicci sa...

våga inte blogga om säsong fem innan jag sett den!

anfield sa...

jag säger detsamma: du håller käften. NU!

or else?

jag slutar läsa din blogg och tar bort alla länkar till dig, samt börjar bedriva hetskampanj.

och sist men inte minst: jag önskar dig ett långt och lyckligt liv.

Freddi Westerlund sa...

Ha ha! Det där "jag önskar dig ett långt och lyckligt liv" är skön internjargong som verkligen kräver förförståelse för att inte förmissförstås.

Jag ska, så klart, inte säga ett knyst. Jag har redan sett två avsnitt utan att skvallra.