Vasst som ett rakblad

Min mobiltelefon, en Razr V3, gör skäl för sitt namn genom att vara vass som ett rakblad.

Jag får ett textmeddelande som jag först läser och sedan bara stirrar på. Efter tjugo sekunder slocknar belysningen och jag ser inte längre texten, men jag lyfter ändå inte blicken.

Jag börjar gråta, helt stilla. Det har då gått en minut och skärmsläckaren aktiveras; en klarblå vattenyta bryts av tunga droppar och strax därefter landar en av mina tårar på telefonens display.

Som om jag skar genom glaset, som om glaset skar genom mig.

Det känns självklart att en relation i vilken det lättaste alltid har valts framför det bästa, avslutas med ett SMS. Det känns inte lika självklart att en relation i vilken vi upplevt stor kärlek i våra liv, avslutas av en annan anledning än att vi slutat älska varandra.

Och jag som annars gråter för minsta lilla, jag slutar att gråta och jag har inte gråtit sedan dess.