En dag på stan

Trots att det är lördag är jag på väg till jobbet. Av en tillfällighet träffar jag Frida och Pop-Leo från Ekerö. Istället för att gå till jobbet går jag med dem till en affär och sedan till en annan affär.


Jag och IA-Leo från Värmdö går till Gamla Stan för att fika på Edenborg. Människor känner igen IA-Leo och sätter sig vid vårt bord för att lyssna till en estetisk analys av mina prylar samt en utläggning av den samiska kulturen som ett postmodernt rollspel.

Det är rave på Plattan, säger ryktet på stan. På vägen till Plattan hittar vi roliga löpsedlar, sådana där som har klippts itu och fogats samman på nytt.


Vi dansar på Plattan, jag och UE-Leo från Lidingö. Två killar kommer fram. Den ena killen har gips och den andra killen säger till UE-Leo:

- Kan du skriva din autograf på hans gips. För du är Leo, va?

Den andra killen tillägger:

- Vi såg dokumentären så sent som imorse.

Killarna är UE-Leos fanbase. De är pålästa, kommenterar saker UE-Leo sagt och skrivit, och de ber UE-Leo om råd och tips.

Jag har en bra dag och jag är glad att jag aldrig gick till jobbet. Igår hände saker som var jättebra till en början och jättedåliga till slut. Det får mig att vilja prioritera, att fly från allt som kan kopplas till den mina som dyker upp i alla omgångar på alla MS Röj-banor jag spelar på.

Nu ska jag till Wotever, ty nu ska jag dansa hjärtesorgen bort.