Freivalds avgår, jag är livrädd

Laila Freivalds har gjort sig historisk genom att avgå från en minister­post för andra gången och när hon nu gjorde det en andra gång var det (främst, det finns fler) av två anledningar: Hennes misskötsel av tsu­na­mi­katastrofen och hennes grundlagsvidriga ingrepp mot ett webbhotell.

Att hon avgick var en självklarhet, men det är lite intressant att spe­ku­lera i vad regeringen ska göra när KU-förhören ska resultera och Laila Freivalds inte längre finns kvar att offra. Antingen skylls allting på henne eftersom hon ändå inte är kvar, eller så får någon annan låta sitt huvud rulla. Den stora frågan är om Lars Danielsson, som uppenbarligen ljugit en hel del den senaste tiden, klarar sig kvar.

Alla sådana funderingar bleknar dock inför den obehagliga situation vi plötsligt befinner oss i. Låt vara att någon ny, troligen Carin Jämtin snart utses till ny utrikesminister, men tills dess heter utrikesministern Bosse Ringholm och precis vad som helst kan hända. Det ryktas att stats­råds­bered­ningen anställt en person vars enda uppgift är att se till att luren läggs på ordentligt när Ringholm avslutar ett telefonsamtal, men bli inte förvånad om vi imorgon vaknar till ett fullskaligt krig som farbror Bosse orsakat genom lite slarv, arrogans och skämtlynne.

Jag är livrädd och det enda som skulle kunna skrämma (och roa!) mig mer hade varit om Jan O Karlsson hade gjort comeback som minister i en svensk regering.