I förrgår fikade jag med...
Jag anklagas lite då och då för att skriva hysteriskt ointressanta och navelskådande bloggar som framför allt avhandlar vem jag senast fikade med. Om sådana anklagelser ska riktas mot mig kan jag lika gärna se till att ha gjort det jag beskylls för, så här kommer det: I förrgår fikade jag med Leo of Interacting Arts.
Vi fikade i drygt fem timmar, det hela var mycket trevligt och vi hann avhandla mycket om ett av de många projekt Leo är igång med. Dessutom pratade vi om genus, sexualitet, relationsteori (läs det senaste från Dr Andie!) och allting annat som queerkids älskar att vrida och vända på, men det som inspirerade mig mest är ett ämne jag tidigare inte fått närmare kontakt med: flerfassömn (polyphasic sleep).
Under en längre tid har jag funderat på alternativa sätt att fördela min sömn över dygnet; att sova i ett stort sjok per dygn känns förlegat och som om det inte passar mig. Jag behöver inte särskilt mycket sömn och sover jag mer än vad jag brukar känner jag mig bara seg och ofokuserad. Flerfassömn skulle därför kunna vara något för mig och jag attraheras så klart av tanken på att ge mig i kast med något så annorlunda.
När en sover i korta faser, till exempel 20-30 minuter var fjärde timme som Ubermann-schemat stipulerar, hinner en inte fram till REM-sömnen. Av alla faser i sömncykeln är REM-sömen den sista och också den viktigaste. Övergången till flerfassömn är därför ganska plågsam, men efter några dagar ställer kroppen om sig och de korta tupplurarna tar en snabbt in i REM-sömn. För att citera Leo: "Drömmarna kommer tillbaka och med dem en vederkvickande sömn."
Väl där kan en klara sig på tre timmar sömn per dygn och dessutom uppleva sig som piggare än vanligt under den vakna tiden. Nackdelarna består främst i att vi inte vet så mycket om vad som händer med kroppen när den får sin återhämtning av flerfassömn istället för av nattvila. Risk finns för att det skapar brist på tillväxthormon och därmed kan orsaka cancer. Obehagligt, så klart, men det har inte hindrat mig från att konsumera cigaretter, snus, soja, champinjoner, chips och allting annat som från tid till annan sägs ge en cancer.
Leo har gjort ett försök att leva efter Ubermann-schemat (läs om det här), men han somnade och sov i 12 timmar från det tredje, och erkänt svåra, dygnets gryning. Vi funderar på att göra ett nytt försök tillsammans, eftersom det sannolikt är lättare att hålla sig vaken i sällskap av någon annan, men det får bli när dygnet är ljusare än vad det är i januari. Jag är mycket intresserad och motiverad.
Wikipedia: Polyphasic Sleep
Steve Pavlina: Polyphasic Sleep
2 kommentarer:
Så otroligt märkligt att läsa en artikel om sin egen fika. Vi lever i medialiseringens tidevarv.
Meh, tönt. Det fattar du väl att man måste sova. Du vet ju vad vi kallar dom som tror att man inte behöver äta.
Skicka en kommentar