2006-07-04

Det är så lite en vet om sig själv

På min arbetsplats tar sig ryktesspridningen ständigt nya vägar:

Jag: Tänk att bli full [på en firmafest], följa med någon sommaranställd hem och tvingas äta bakisfrukost tillsammans med dennes förälder - ens äldre kollega eller till och med chef...
Kollega #1: Ja, men om man gör sällskap hem till nån, lär man väl gå till den som bor ensam snarare än till den som fortfarande bor hos sina föräldrar? Alltså skulle ni ju gå till dig.
Kollega #2: Men du bor ju inte ensam.
Jag: Eh, jo, jag bor ensam.
Kollega #2: Nä, men du bor väl med en katt och en hel hop flator?
Jag: Eh, nej, en katt, that's all. Inga flator.
Kollega #2: Men, jag har hört... Jag trodde att du... Du umgås väl bara med flator?
Jag: Ja. Bara med flator. Bara med flator.

Andra bloggar om: , ,

7 kommentarer:

Kato sa...

;);)

Hur kom ni in på ämnet? Var det rent teoretiskt eller resultatet av en faktisk händelse?

Anonym sa...

Hm. Jag är flata. Spännande, det har jag aldrig varit förut. Undrar vad min man kommer säga om det. /H

Freddi Westerlund sa...

Kato: Vi pratade om attraktiva kolleger och kom in på de sommaranställda, som alltid är barn till folk som jobbar hos oss.

H: Han kanske också är flata? I så fall är det ingen fara.

Leo sa...

Äntligen har jag fått det erkännande jag väntat på!

Anonym sa...

Jag har köpt en blå PoP-overall till mitt ännu ofödda barn idag. Om det blir en flicka blir hon således sannolikt flata. Då är vi tre flator i familjen. Sen kan vi kanske flytta in hos dig?

Freddi Westerlund sa...

Absolut.

Tänk på mig och min lägenhet som ett Stockholms Katthem, men för flator.

Freddi Westerlund sa...

Förresten, nästa gång kanske vi kan PoP-shoPPa tillsammans? Jag köper ju ändå alla mina kläder där.