Ständigt denne Danielsson

Aftonbladet gör det, Expressen gör det, LUF:s Johanna Nylander gör det sannerligen, Dagens Nyheter gör det, jag gör det och nu gör även det blå Svenska Dagbladet det: Jagar svaret på vad statssekreterare Lars Danielsson egentligen gjorde på när tsunamin kom.

Lars Danielsson, landets högsta politiska tjänsteman tillika statsminister Göran Perssons närmaste man, har sagt att han var på sin arbetsplats på juldagen 2004. Det mesta tyder dock på att han ljuger och till råga på det tillåts rättschefen inte lämna ut den rad på in-/utpasseringsloggen som skulle kunna ge Danielsson rätt. När han ändå sagt att han var på plats kan det väl aldrig anses vara ett allvarligt hot mot rikets säkerhet att bekräfta det? Nej, kan tyckas, men regeringen håller inte med.

Statsministerns presschef försöker att stoppa medias granskning och statsministern säger att han har fullt förtroende för sin närmaste man. Danielsson säger ingenting. Istället för att sanningen presenteras för de väljare som ska ha förtroende för sin regering, skapas grogrund för en omfattande ryktesspridning:

Var Danielsson i själva verket med kollegan och älskarinnan (?) Helén Eduras? Men är den skada (s) åsamkas verkligen ett rimligt pris för att dölja lite vänsterprassel? Eller har Danielsson en hållhake på Persson, som annars gärna gör sig av med personer när de börjar belasta hans trovärdighet? Eller kan det till och med vara så att Danielsson skyddar en större skandal, kanske till och med något som inbegriper även statsministern? Och så vidare.

Mer eller mindre väl underbyggda rykten och misstankar som alla kan undanröjas om regeringen offentliggör sanningen. En ledare i SvD sammanfattar:

Är det rimligt att valet avgörs på Danielssonaffären? Det kan man diskutera. Är det rimligt att valet avgörs på den självgoda attityd till ansvar och makt som Danielssonaffären återspeglar? Absolut.

Det finns starka sakskäl för regeringsskifte i höst. Skolan, företagandet, jobben, rättsstaten och välfärdens förnyelse är några stickord. Men det finns starka demokratiskäl också. Socialdemokraterna har styrt i tolv år på raken, och vi har redan fått uppleva hur maktmonopolet föder fasoner: missbruk av utnämningsmakten, politisering av myndigheter och forskning, hotfulla utspel mot företagsledare som säger sin mening...

Maktväxling har inget egenvärde, skrev Pär Nuder på DN Debatt.
Nej, inte för dem som har makten.

Jag börjar tröttna på hela affären, så snälla Lars Danielsson:
- Berätta sanningen och avgå (i vilken ordning du vill).