2006-03-30

Positivt tänkande

Jag leder en del av ett stort projekt som ska göra av med ett niosiffrigt belopp på drygt två år. Till min hjälp har jag ett par konsulter och tre sakkunniga, tre experter av vilka jag är mycket beroende för att kunna prestera enligt plan och budget.

Just nu är jag extra beroende av mina medarbetare eftersom jag ska leverera ett delresultat. Expert #1 är sedan ett par veckor sjukskriven för operation. Expert #2 har gått hem för att vårda barn som är sjuka ofta och länge. Igår ringde expert #3 från akuten för att berätta att hans höftled har gått sönder, att han är sjukskriven i minst två veckor och att han troligen måste opereras framåt sommaren.

Som den vältränade projektledare jag är, låter jag mig inte nedslås. Jag ser möjligheter. Jag säger ah, utmaning. Jag letar utrymme för kreativitet.

Dessutom tänker jag ironi, men på det området är jag blott autodidakt.

Om de ändå vore utmattningsdeprimerade, så att jag hade mig själv att skylla, men när en kille på några över trettio pajar höftleden är det bara frustrerande.

5 kommentarer:

cicci n sa...

jobbig grej!

cicci n sa...

ta bort kommentaren ovanför också, den var ju bara rolig när alla syntes :)

Fredrik Westerlund sa...

Men om jag gör det blir ju kommentaren "ta bort kommentaren ovanför också, den var ju bara rolig när alla syntes :)" väldigt kryptisk...

cicci n sa...

typiskt också. ta bort båda?
fast då blir ju både din och min kommentar här kryptisk.
attans rackarns. det där med postmodernism är nog inte min grej.

Anonym sa...

ta bort de två första så blir det postmodernistiskt.