Ett värdigt farväl
För ett par år sedan köpte jag en säng av en vän. En stor säng med uppdrag att härbärgera alla mer eller mindre tillfälliga gäster i den lägenhet som blivit Gärdet med hela svenska folket. En lägenhet som bebotts av flersamma människor och deras flersamma vänner.
Många är de som övernattat i sängen. En gång försökte jag och Sofie, en asexuell jänta som gjort sig känd genom uttalanden som "jag älskar med hela svenska folket" och "jag vill mest visa upp min nya frisyr, så jag ska nog inte ha så mycket på mig", att räkna ut exakt hur många som sovit i sängen sedan vi köpte den. Då landade vi på drygt 20, men kom sedan på några till och justerade upp det till 27. Sedan dess har minst fem nya namn tillkommit, så det totala antalet brukare är alla gånger över 30.
Fler blir det inte, i alla fall inte på Gärdet, ty nu ska jag flytta till en mindre lägenhet i samma hus och jag har därför - med tungt hjärta - tvingats att göra mig av med sängen. Den korta tid jag hade på mig att finna en ny ägare gjorde att jag inte kunde sälja den och därför ger jag bort den till en för mig okänd mottagare. Det känns dock helt riktigt och i linje med sängens generösa anda, att den förs vidare utan ekonomisk vinning.
Det kommer att kännas vemodigt när jag ikväll skruvar isär min säng och ser den forslas bort. Det kommer att kännas melankoliskt när jag städar bort det damm som kan tänkas ligga där den en gång stått och det kommer att kännas tomt när jag ser det tomma rum den en gång möblerade. Det kommer att kännas ensamt när jag i natt sover i soffan, jag kommer att känna mig övergiven när jag plötsligt står utan säng.
Jag är glad att jag igår, i ruset av den mest omtumlande kärlek jag någonsin känt, hann ge sängen det värdiga farväl den förtjänat. Det känns bra att jag fick en chans att begåva den med en ordentlig avskedsföreställning värdig dess förträffliga tjänstgöring.
This bed has seen it all
from the first time to the last.
The silences of now
and the good times of the past [...]
It didn't get much rest at first,
the headboard banging in the night.
The neighbours didn't dare complain.
Oh, everything was going right.
Now there's no need to complain
'cos it never makes a sound.
(Pulp - "Live Bed Show" från Different Class)
Farväl, säng. Farväl och lycka till i framtiden.
5 kommentarer:
men nejje, har du gjort dig av med den helt?! :(
Ja, den ägs av två trevliga flator i Huddinge nu.
Trots att det nu var mycket länge sedan jag befann mig i den där sängen, var det nära att det kom mig en liten tår i ögonvrån. Farväl säng.
Det är bara materia. Kärleken finns i hjärtat. Och huvudet.
Hejdå sängen. Tack för allt. Vi ska sakna dig.
Skicka en kommentar