Den sämsta kudden luktar bäst

En fördel med att leva i semikollektiva former är kombinationen av ensamhet och sällskap. Jag har flera relationer, men är inte ihop med någon; jag bor ensam, men har allt som oftast 1-5 övernattande gäster.

Det innebär att jag de nätter jag sover mol allena, gör så i en säng full av olika dofter av andra människor. Natten till idag kunde jag välja mellan tre kuddar att borra ner mitt ansikte i och alla tre hade sin egen distinkta doft, sin egen påminnelse om någon annan, sin egen förmåga att väcka sina egna känslor i mitt trötta sinne.

Jag valde den sämsta kudden, den som är så gammal och sliten att den förmodligen består av mer kvalsterbajs än urprunglig stoppning, ty den luktade bäst. Doften var söt, så söt, med övertoner av mod, klarsyn och självkänsla, och kudden luktade fortfarande likadant när jag vaknade. Med hopp om ännu en natt med samma lugn i kroppen, lade jag den under täcket för att den inte ska vädras ur.