Skapa sig skvaller

Det skvallras en del på alla arbetsplatser och så även på min. När jag började här gick det till exempel rykten om att jag var ihop med en kollega tillika vän som jag delade lägenhet med. Företrädare för våra ägare hakade på och antog att vi var "ett bögpar" när vi representerade på konferenser i deras regi. Efter den inledningen var det lugnt ett tag, men när jag intervjuades i Aftonbladet tog det fart igen och sedan dess har jag varit högvilt.

Alla vet att jag för tillfället inte lever monogamt. Det föranleder normativa element på min arbetsplats att anta att jag har sexuella relationer med allt och alla (enligt samma tänk som de applicerar på öppet homosexuella män, som antas åtrå varenda man på hela kontoret). För mig innebär det att ett nytt rykte startas varje gång jag interagerar med någon på något annat sätt än medelst strikt yrkesutövning.

Om jag äter lunch med kollegan E är det i mångas ögon troligt att vi dessutom ligger med varandra. "Hon som är förlovad! Och har barn! Måste han slå sina klor i just henne?" Att jag under en fest umgicks mycket med min favoritkonsult H skapade förvirring i huvudet på en annan konsult, som trodde att det var H jag åkte till var och varannan kväll när det i själva verket var Hannah som var föremålet för mina resor. Går jag och medarbetaren A ut tillsammans efter jobbet, ja, då är det klart att vi går i giftastankar.

Att alls prata med mig, är att göra sig till föremål för ryktesspridning. Om en tycker att det är roligt kan en så klart utnyttja det för sitt eget höga nöjes skull. Nyseparerade kollegan M överraskade genom att plantera ett sådant falskt skvaller innan hon gick från jobbet igår. Jag och hon sitter 6-7 platser ifrån varandra, men M ställde sig helt oväntat upp och ropade på mig över huvudet på de som sitter mellan oss.

- Fredrik, börjar du vara klar att gå?
- Nja, inte riktigt. Jag vill nog jobba en timme till.
- Okej, men då går jag och köper mat, så ses vi hemma sen.
- Visst, jag ringer när jag åker härifrån.
- Mm, puss och hej.
- Hej'rå

Ögonbryn höjdes, folk tittade oroligt på varandra och M log stort mot mig innan hon gick ut i trapphuset. Idag följde vi upp hennes skämt med att stå och småprata lite på en plats där alla som var med igår kunde se, men inte höra, oss. En har bara så kul som en gör sig, liksom, och jag är glad att jag jobbar på en arbetsplats där det är fler än jag som inte tycker att en behöver vara allvarlig för att vara seriös.