Intressekonflikt av stora mått

Ikväll ställs två av mina intressen mot varandra och denna konflikt skapar en identitetskris av rang. Damkronorna spelar OS-final mot Kanada på SVT samtidigt som TV3 visar det nionde avsnittet av Prison Break. Public service vs reklamkanal är en lätt match för mig som glatt betalar licensen, men det är desto svårare att välja mellan att vara sportflatan som gråter guld eller bögen som gillar fängelseporr.

Damhockey är en sport som totalt domineras av USA och Kanada. Inget annat lag har vunnit VM och OS, inget annat lag har ens spelat en final. Att Sverige slog USA i semifinalen var ingenting annat än en knall så stor att den är större än om herrlaget oväntat skulle vinna hela tur­ne­ringen. Jag grät mer än Maria Rooth och var gladare än Kim Martin, så ännu en kväll i deras sällskap lockar verkligen. Inte minst med tanke på att OS bara går vart fjärde år. Dock är Sverige i stort sett chanslösa mot Kanada, som i gruppspelsmatchen vann med 8-1. Det blir med all säker­het en förlust, men en mycket hedersam och glädjande sådan.

Prison Break är en TV-serie. En bra sådan, ja visst, och en av de få jag följer, men fortfarande en TV-serie som kan spelas in, köpas på DVD eller beskådas när avsnittet repriseras. Det strider dock mot mina rutiner kring serien i fråga: på måndag följer jag koncentrerat med i handlingen och på onsdag, när reprisen sänds, tokrunkar jag mig genom avsnittet. Skulle jag dissa Scofield ikväll och bara möta hans intensiva blick på onsdag, måste jag då alltså göra ännu ett val - hänga med i vad som händer eller hänge mig till autoerotik och fantasier om besöksrum, tappade tvålar och mitt ansikte upptryckt mot en gallergrind?

What to do?