Re: Livet i Liberoklubben, del II

I väntan på del III:
En uppföljning på del II i form av fler mail.

- - - - - - - - - -

from: konsumentkontakt@libero.se
to: dyslesbisk
subject: Re: Bara mammor i Liberoklubben?

Hej och tack för ditt mail.

Orsaken till att det är mamman som erbjuds att bli medlem i Liberoklubben är att det är kvinnan som är gravid och ammar barnet. Mycket av informationen vi skickar handlar om detta.

Även pappor är välkomna som medlemmar och bör då vara införstådda med att all information vi skickar inte känns aktuell.

Med vänliga hälsningar
Libero konsumentkontakt

- - - - - - - - - -

Har de läst mitt mail? Läst, men inte förstått? Jag tackar ödmjukt för upplysningen om att det är kvinnan som är gravid och ammar barnet, men ingenting av det jag försökte säga verkar ha gått fram. Det finns ju förihelvete hur mycket som helst i ett barns liv som inte är avhängigt i vems mage det legat och vems bröstvårta det haft i munnen!

Shan: "Libero tillhandahåller inte amning. Libero tillhandahåller saker som håller i bajset tills nån tar bort det. Okej att det är nån med mjölkkörtlar som måste amma, men vem som helst kan ta bort bajsbehållaren."

Pappan är bög! Mamman är död! Någon annan än den som tillhandahöll en livmoder är engagerad i blöjbyte och omsorg! Snubben som spottade ur sig lite sperma intresserar sig för graviditet och amning! Vad gör ni då, Libero? Förklarar att undantagstillstånd råder i Liberoland? Jag orkar inte ens svara på ert mail, jag skriver på en anmälan till ERK istället.

Dessutom hälsar Birgitta Ohlsson att det av henne grundade liberala feministnätverket Felira i Libero har funnit en stark kandidat till nästa "Månadens bojkott". Så det så.

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Jämställdhet, Libero, Samhälle

Livet i Liberoklubben, del II

Livet i Liberoklubben, del I: Mamma, pappa, barn?
Livet i Liberoklubben, del II: Libero konsumentkontakt får ett mail

to: konsumentkontakt@libero.se
subject: Bara mammor i Liberoklubben?

Kära Libero!

Jag är en man som är bra på många saker, till exempel att försörja en kvinna och slå näven i bordet (eller i någon annans ansikte), men när det gäller blurjor och sådant blir jag lite stressad. När jag hittade er hemsida och läste om Liberoklubben blev jag därför jätteglad. Äntligen skulle jag få lite hjälp!

Men det blev ju inte så. Det visade sig att jag inte fick bli medlem. Det är mamman som ska vara medlem, det är mammans namn som ska anges. Jag fattar ju hur ni tänker liksom; jag har balle och sådär, kan inte föda barn, amma, dra en barnvagn eller något i den stilen. (Usch, nu blev jag lite matt... Flera barnrelaterade ord i samma mening! Jag måste ta en öl och spika lite i garaget, kanske lämna in Stryktipset och sniffa lite bensin. Häng kvar!)

Ja, i alla fall. Jag kan ingenting om ungar, fast jag har en själv. Jag behöver ju hjälp! Det verkar ju himla onödigt att bara kvinnor får vara med, de kan ju redan precis allt! Varför ska de få gratis blurjor och bli daltade med? Min unge hänger just nu näck i en sele ovanför badkaret - jag har nämligen ingen aning om var man köper blurjor, än mindre hur man får dem att sitta kvar på ett barn.

Jag vill gå med i er klubb! Jag har ju bara ungen varannan vecka, så jag kan tänka mig att kompromissa. Jag kanske kan få vara med varannan vecka? Eller få ett litet medlemsskap bara? Vara trainee? Maskot? Betala lite mer, få lite mindre? Någonting kan ni säkert tänka ut. Snälla!

Allvarligt talat. Jag tycker att det är jävligt trist att ni ägnar er åt könsdiskriminering. Jag tycker att det är ännu tristare att ni cementerar förlegade könsroller, speciellt eftersom ni vänder er till människor i det skede av livet då de stereotypa rollerna är som starkast. Det kan tyckas fånigt att jag irriterar mig på ett litet ordval på er hemsida, men faktum är att det ordvalet är en av de många saker som tillsammans bevarar den könsmaktsordning som gynnar män och straffar kvinnor.

Dessutom hoppas jag att ni inser att den gamla kärnfamiljen inte är den enda miljö ett barn kan växa upp i. En del barn har bara en mamma eller bara en pappa. En del barn har två mammor eller två pappor, eller två mammor och två pappor. En del barn har ännu fler vuxna som fungerar som föräldrar och en del vuxna ser sig som just "föräldrar", varken mammor eller pappor eller kvinnor eller män.

Jag älskar mitt barn. Jag vill engagera mig och vara en jämställd förälder. Varför tycker inte ni att det är okej?

/En ledsen pappa

(Författat med benäget bistånd av HK Bergman.)

I nästa del av "Livet i Liberoklubben": Libero anmäls till ERK.

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Jämställdhet, Libero, Samhälle

Dummare kan ingen vara

För ungefär ett halvår sedan föreslog Svenska spels VD Jesper Kärrbrink att staten borde censurera Internet i syfte att förhindra svenskar att placera vad i utländska bolag. Det var då årets dittills sämsta idé, men någonstans kunde en ändå ha överseende med Kärrbrinks idioti - han är en företagsledare som vill maximera sitt företags vinst och att han är så barock kan förklaras av att han verkar i, och färgas av, ett monopol.

Nu har tanken slagit rot i Bosse Ringholms grönsaksland till hjärnbark: Regeringen vill pröva möjligheten att spärra internationella spelbolags adresser och spelarnas möjligheter att betala med kort. Staten ska äga allt, handeln med andra länder ska stoppas och censur ska stoppa den information som tidigare varit fri.

Douglas Roos, nordenchef på brittiska spelbolaget Ladbrokes och det svenska spelmonopolets värsta fiende, är så klart besviken, men inte orolig: "De kan ju försöka stoppa och spärra oss, men det finns inte en möjlighet", kommenterade han förslaget. Jag ser fram emot ännu en TV-debatt mellan en darrigt defensiv Ringholm och en lugnt vältalig Roos; att höra hur den senares kloka argumentation tillintetgör den förres totalitära propaganda är ren och skär njutning för varje liberal demokrat.

Douglas, om du läser det här:
Om du någonsin behöver en statsvetenskapligt utbildad, spelintresserad systemutvecklingsprojektledare som brinner för att skjuta det svenska spelmonopolet i sank, slå mig en signal. Jag har jobbat med din syster och hon kan säkert rekommendera mig.

Andra bloggar om: Bosse Ringholm, Censur, Douglas Roos, Jesper Kärrbrink, Ladbrokes, Politik, Socialdemokraterna, Spelmonopolet, Svenska Spel

Re: Livet i Liberoklubben, del I

I väntan på del II:
En uppföljning på del I i form av ännu ett mail från H:

"Har läst din blogg nu, vilken thriller! Härligt att få vara med och bidra! Men, du missade ju en sak (eller kommer det i nästa del tro?).

Lite längre ner i formuläret vill Liberoklubben också veta könet på barnet. (Som blivande förälder kan man faktiskt välja 'okänt', men efter att ha varit blivande förälder i snart åtta månader och sett/hört fokus på kön så betvivlar jag att det finns så många blivande föräldrar som inte vet könet på sitt barn.) Detta är en obligatorisk uppgift. Och i just detta fall tänkte jag att biologin faktiskt spelar roll, små pojkar har ju faktiskt en annan kissanordning än små flickor, och det är ju just kiss (och bajs) som är Liberos huvudverksamhet. Därför scannade jag deras sortiment efter pojk- respektive flickblöjor, men tji sådana... Fast det är klart - de måste ju veta vilken färg på (skräp)leksaken de ska skicka i det där intropaketet.

Det värsta är nästan att snudd på ingen, förutom du och jag kanske, kommer protestera mot varför de vill veta kön. Om de däremot inte hade frågat och skickat ut blå och rosa leksaker slumpvis, så hade pojkmammor som får motta rosa leksaker startat en folkstorm mot Libero..."

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Jämställdhet, Libero, Samhälle

Lars Danielsson avgår

En ska aldrig säga aldrig.

Andra bloggar om: Göran Persson, JO, Lars Danielsson, Maktmissbruk, Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, Val2006

Livet i Liberoklubben, del I

Livet i Liberoklubben, del I: Mamma, pappa, barn?

Jag får ett mail från favoriten H:

Ponera för en sekund att du är blivande pappa (eller redan pappa för all del) och vill få lite schysta erbjudanden på blöjor och dylika tillbehör hemskickade. Gå in på libero.se och försök att anmäla dig till Liberoklubben.

Nu är jag ju varken pappa eller blivande sådan, men jag ponerar och surfar glatt in i en värld jag tidigare inte besökt.

Okej. Väl på libero.se möts jag av en puff för en ny blöja, flikar som "Vänta barn" och "De första åren", samt en bild på en leende kvinna som lyfter upp ett inte lika leende barn. Eftersom jag misstänker att det jag ska leta efter har med könsdiskriminering att göra, noterar jag att det är en kvinna, en vårdande moder, som avbildas.

Månadens fråga är "Vem skulle du helst vilja tar hand om ditt barn när du jobbar?" och det första alternativet är "Den andra föräldern". De får en liten pluspoäng för att det könsneutrala föräldern används, men allting annat hade varit en katastrof och vill en vara petig insinuerar det ändå att ett barn ska ha två föräldrar varav den ena närvarar - 62 % har också röstat på det alternativet. Nåja, vidare mot den lockande Liberoklubben!


Jag läser mig snabbt till att det är en väldigt god idé att vara medlem. Jag går vidare till klubbförmåner och noterar ännu en bild på en väldigt leende kvinna, nu med ett något leende barn i famnen. Som medlem i Liberoklubben kommer jag att få ett välkomstpaket, leksaker, tips och råd, rabatter, blöjprover, återbäring och mycket annat jag som (ponerat) blivande förälder kan ha nytta av. Hurra! Jag vill bli medlem!


Men? Mammans förnamn? Mammans efternamn? Vilken socialkonservativ, tvåsamhetsnormativ, heterosexistisk, könsstereotypiserande korkskalle till copywriter har författat det här formuläret?

I Liberoklubben har barn en (och bara en) mamma och en (och bara en) pappa - som inte får vara med i klubben! De är heterosexuella och lever tillsammans i trohet. Mamman köper blöjor och hon behöver råd och tips om hur hon bäst vårdar och uppfostrar sitt (för det är hennes) barn. Vad pappan gör är lite oklart, men han är i alla fall inte intresserad av blöjbyten och föräldraskap.

I nästa del av "Livet i Liberoklubben": Libero konsumentkontakt får ett mail.

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Jämställdhet, Libero, Samhälle

På Danielsson-fronten intet nytt

JO:s utredning av Lars Danielssons förehavanden är klar och nu vet vi ... ingenting som vi inte redan visste och visste att vi inte vet.

Danielsson har ljugit och försvårat katastrofkommissionens utredning, men han har ändå statministerns fulla förtroende.

Konstitutionsutskottets stenhårda kritik mot statsministern och fem andra statsråd fick inga konsekvenser, så varför skulle JO:s lika hårda dom leda till någon konkret åtgärd?

Han må vara hårt kritiserad, rikets högste politiske tjänsteman, men han tillåts fortfarande undanhålla fakta samtidigt som han får klä skott för allt som annars skulle kunna skada statsministern. Det har tidigare påpekats att redan KU:s kritik i vilket annat land som helst hade fällt hela regeringen, men i Sverige finns det tydligen bara ett sätt att utkräva ansvar och det sättet ska förvisso inte underskattas:

Sju miljoner väljare är fler än sex miljoner socialdemokratiska rökridåer.

JO:s utredning
Kommentarer: AB, DN, DN, DN, DN, SR.

Andra bloggar om: Göran Persson, JO, Lars Danielsson, Maktmissbruk, Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, Val2006

Stockholmare hjärtar trängselskatten

I en ny undersökning från DN/Synovate Temo visar det sig att 51 % av stockholmarna nu är för trängselskatter. Nej-sidan har fallit till 40 %.

Ja-sägarna är nu i majoritet även bland männen och de som är positiva har majoriteten i alla åldersgrupper inklusive den äldsta. Glädjande är också att andelen positiva har ökat i alla grupper oavsett partisympatier och bland de som sympatiserar med folkpartiet är det nu äntligen en övervikt för ja-sidan. Trängselskatter är god liberalism.

Jag är själva definitionen av en "glaset är halvfullt"-personlighet (som exempel kan sägas att jag ser fram emot att min normalarbetstid ska förlängas, eftersom jag då jobbar mindre övertid även om jag jobbar lika mycket), så jag röstar mer än gärna ja. Faktum är att jag gått från lite negativ till skeptisk till försiktigt positiv till att tycka att allting annat vore hål i huvudet. Dessutom har jag röstat ja i alla folkomröstingar jag haft rösträtt i och det är en rad jag inte gärna bryter.

Andra bloggar om: Folkpartiet, Liberalism, Miljö, Politik, Samhälle, Stockholm, Stockholmsförsöket, Trängselskatter

Två sossar tappar greppet

I dagens Metro (pdf, Stockholmsupplagan, sidan 2) redogörs för vad som kommit att kallas för "Perssons ilskna dygn". Det handlar om att statsministern först läxat upp SVT:s utfrågare, sedan kommenterat den Sifo-undersökning som gav honom lågt betyg med "Det skiter jag i", för att avsluta med att ifrågasätta Konjunkturinsitutets kritik av regringens prognoser med "Vi får se vem som har rätt".

Den borgerliga ledarskribenten Maria Abrahamsson, PR-konsulten Paul Ronge och den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kommenterar händelserna utifrån tre frågor. På frågan om Persson är ur balans svarar Abrahamsson "ja" medan Ronge tycker att det handlar om att statsministern inte gör sitt bästa och Ljunggren tycker att Persson "är på hugget". På frågan om Persson har något att vinna på att snäsa ifrån är Abrahamsson och Ronge överens om att han bara förlorar på det, medan Ljunggren svarar "oh ja" och tycker att det är "väldigt starkt". På frågan om hur Persson skött sig i valrörelsen får han underkänt av både Abrahamsson och Ronge, medan Ljunggren säger "över förväntan".

Jag håller med Ronges analys om att Persson inte gör sitt bästa, något jag också varit inne på när jag skrev om att Persson inte längre bryr sig. Däremot är jag förvånad över Ljunggrens hållning - när Persson helt och hållet struntar i allt vad hyfs, belägg och verklighet heter, tycks det mig tämligen världsfrånvänt att kommentera det i positiva ordalag. Bara i socialdemokraterna, folks, bara i socialdemokraterna. Och i Djurfarmen och 1984.

Statsministern känns inte engagerad. Han är dåligt påläst, ifrågasätter trovärdiga källor och beter sig grinigt. Frågan är om Persson inte bryr sig för att han är säker på att vinna eller för att han inte tycker att det gör så mycket om han förlorar. Jag har tidigare trott mer på det första, men efter "Perssons ilskna dygn" börjar jag mer och mer tro på det sista. Han vill helt enkelt inte längre vara statsminister och jag ser fram emot att lyfta det oket från hans axlar.

Andra bloggar om: Göran Persson, Maktmissbruk, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

Mina valaffischer

När jag via Blogdizz fann den här funktionen, beslöt jag mig för att det var hög tid att hänga på trenden med egna valaffischer. (Klicka för full storlek, mindre förvrängning och roliga detaljer.)


Andra bloggar om: Politik, Val2006, Valaffischer

Istället för Slick: Pablo Francisco

När jag redan dissat Wotever var det lätt att dissa Slick också, speciellt med tanke på att jag gjorde det för att istället gå på Pablo Francisco tillsammans med min inneboende.

De svenska uppvärmarna (Westerlund, Bougamsa, Betnér, Nûjen) var okej, men inte mer. Det är för enkelt, för många stereotyper och framför allt alldeles för förutsägbart. Magnus Betnér är undantaget - han håller tempot högt, räds inga tabun och hans speedade uppgörelse med Ebba von Sydow är både viktigt politisk och riktigt rolig.

Den amerikanske uppvärmaren, den för mig dittills okände Flip Schultz, var desto bättre. Schultz är en knarkad hjärna i en gummikropp och det fungerar väldigt bra. Charmig, kvick, ful i mun, inte så vacker i ansiktet heller, men väldigt precis i sin mimik. Han lyckas med att med väldigt små medel porträttera en artigt förminskande flygvärdinna så väl att jag utan att tveka lägger Flip Schultz på listan över mina fem favoritkomiker.

När Pablo Francisco visar sig på scen får han stående ovationer redan innan han öppnar munnen. Det är symptomatiskt för fortsättningen; han är världens mest nedladdade komiker och eftersom alla i publiken har plundrat YouTube på allt som finns att hitta, skrattar alla så snart han påbörjar en ny omgång skämt.

Jämfört med Eddie Izzard är humorn egentligen inte speciellt intelligent. Det är lika delar sex, våld och imitationer, oftast alla tre samtidigt, men tempot är extremt högt, tajmingen exakt och de ljud Pablo Francisco kan utstöta är så säregna att det räcker långt. Väldigt, väldigt långt. Faktum är att Francisco nog är en av de komiker som bäst förtjänar att upplevas live, ty det är först då det till fullo framgår hur fantastiskt han faktiskt kan låta.

Det roligaste jag någonsin sett. Och då har jag ändå sett Eddie Izzard. Två gånger.

Andra bloggar om: Eddie Izzard, Flip Schultz, Humor, Pablo Francisco

Istället för Wotever: Orchidea

Istället för att gå på Wotever åkte jag i fredags till Uppsala för att gå på Orchidea, där jag hade jättekul med bland andra Shan. Dessutom var det ju International Stu Day och det firades friskt. Jag tror att till och med Stu själv skulle vara grön av avundfyllesjuka om han varit med.

Det var min första gång på Orchidea. Mest minnesvärt var nog den konversation jag hade med en tjej som stod framför mig i toakön. Hon vänder sig om, tittar på mig och säger:

- Det är gaykväll här ikväll. Visste du om det?

Jag har röda naglar, röda läppar, en randiga tröja med ett glittrande ankare ... och en matrosmössa på huvudet. Jag svarar:

- Mm, jag har hört det.
- Jag är straight.
- Kul för dig.
- Min pojkvän vet inte om att jag är här.
- Okej.
- Är du bög?
- Jag definierar mig inte som det på heltid, nej.
- Grejen är den att jag går hit ibland utan att berätta det för min pojkvän. Sen hånglar jag med bögar utan att få dåligt samvete, eftersom de inte tänder på tjejer. Egentligen.
- Ah, det är ett sådant slags bög du vill att jag ska vara, en du kan hångla med utan att få dåligt samvete, eftersom jag inte tänder på dig. Egentligen?
- Ja.

You think you've got it all figured out. And you do.

Andra bloggar om: HBT, International Stu Day, Orchidea, Sex, Wotever

Veckans felstavning (v 34, 2006)

Socialemokrat

Andra bloggar om: Emo, Humor, Politik

Kantspelarna får inga bollar

Vänsterpartiet har en besvärlig situation. De vill, som vanligt, sätta press på socialdemokraterna för att få igenom så många krav som möjligt i en eventuell regeringsförhandling efter valet. Å andra sidan har de inte mycket att skrämmas med: "Om ni inte gör som vi vill kommer vi att... att... att... Rösta för en borgerlig regering?" Nej, naturligtvis inte.

Miljöpartiet har mer att spela med. De skulle i teorin kunna bilda en mittregering, eller till och med en som lutar lite åt höger om de fick utfästelser tillräckliga för att väga upp nackdelarna. De gröna kan därför förhandla hårdare, kräva mer inflytande och ställa fler krav; de påverkar helt enkelt mycket mer än vänstern, som lämnas isolerad på sin kant och till slut inte längre finns kvar i riksdagen, än mindre i regeringen.

Alliansen borde göra likadant. Kristdemokraterna har ingenstans att ta vägen om de övriga vänder dem ryggen, ty en kan nog anta att kd inte röstar för att vänsterkartellen ska bilda regering ens om de av någon outgrundlig anledning var välkomna att sitta med på något litet biståndshörn. Frys ut dem, kör över dem och lämna dem att dö (eller åtminste att föra en tynande tillvaro i någon liten håla någonstans utanför Jönköping).

Sedan kunde fp, c och mp börja diskutera sina likheter, om inte annat så för att skrämma lite vett i s och m. Det, tillsammans med ett piggt oberäkneligt fi som nytt riksdagsparti, skulle göra det här valet lite mer kittlande. Som det känns just nu står det mellan en socialdemokratisk minoritetsregering och en borgerlig allians och det är ju precis hur tråkigt som helst. Speciellt om det förstnämnda gäller.

Andra bloggar om: Centerpartiet, Feministiskt initiativ, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Politik, Socialdemokraterna, Val2006, Vänsterpartiet

Veckans citat (v 34, 2006)

Åsiktsmaskinen i DN På stan (ja, pappersupplagan):

"Fuck me gently with a chainsaw", svarar Åsiktsmaskinen. Stockholm är renare än alla andra huvudstäder (med undantag för Singapore där man typ avrättar alla som spottar ut ett tuggummi). Franska läkare skulle gråta av lycka om de fick utföra bypassoperationer på våra trottoarer. Ryska barn skulle bli glada om deras lördagsgodis var hälften så rent som våra rulltrappor.

(Friskt språkbruk med anledning av att en undersökning visat att en stor andel av de turister som besöker Stockholm tycker att huvudstaden är skräpig.)

Andra bloggar om: Citat, Media, Stockholm

Fetischister får festa

Jag har tidigare ondgjort mig över att serveringstillståndet kan dras in om utmanande klädsel, bara överkroppar och lite ekivokt beteende förekommer på en klubb. Senare skojade jag om att det borde gälla i kyrkan också. Nu verkar det dock äntligen som att en berusad sol är på väg att stiga över HBT-scenens horisont.

I dagens DN (pappersupplagan, jag hittar ingenting om det på nätet) berättar socialborgarrådet Margareta Olofsson (v) att vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna författat en skrivelse som både folkpartiet och moderaterna anslutit sig till - en enighet sällan skådad i stadshuset. I skrivelsen anmodas Stockholms stads socialrotel (jfr Miami Vice) att utreda möjligheterna för serveringstillstånd för de föreningar som driver fetisch-, lack- och läderklubbar.

"Detta slags sammanhang må präglas av lössläppthet men inte av onykterhet", heter det. "Om än klädsel och aktiviteter på festerna går lite utöver det vanliga, borde alkohollagens krav utan svårigheter kunna uppfyllas", står det att läsa i den anmodan som alltså stöds av alla partier utom kristdemokraterna.

Åh, som jag älskar när oordning råder och såväl klädsel som aktiviteter går lite utöver det vanliga, i sammanhang som präglas av lössläppthet!

Andra bloggar om: Alkohol, Fetischism, HBT, Politik, Sex

Veckans blogg (v 34, 2006)

Jag är, till skillnad från min redaktör, inte litteraturvetare. Alls. Så jag vet inte vad som är god litteratur och dålig litteratur och jag vet inte vad olika sorters litteratur kallas. Det här tror jag är något slags prosapoesi, jag vet inte, men jag vet att jag tycker att det är helt sjukt jävla bra, så Mattilainen är veckans blogg.

Hedersomnämnanden:

Blogges valtest är kreativt, uppiggande och nedslående:

Dina val innebär att du avviker med 92.86% från den svenska politikens mittfält. Du står därmed mycket långt från den politiska folkhemsidyll som representeras av flertalet partier och av de båda huvudkonstellationerna. Du har förmodligen en mycket god utbildningsnivå, kommer från en större ort och har vistats en längre tid utomlands. Du trivs inte alls i Sverige, och känner dig politiskt isolerad. Dina politiska åsikter representeras inte alls av någotdera blocken, och du kan lika gärna låta bli att rösta.

Avslutningsvis något som inte alls är en blogg, men väl en fantastisk presentationsbild från ett community:


Andra bloggar om: Bloggar

Vad bråkar ni om?

Idag skriver tidningarna (AB, DN, Exp) om gårdagens manifestation för slopad fastighetsskatt och den motdemonstration som försökte störa. Jag passerade Kungsträdgården och jag förvånades av den låga åldern på både demonstranter och motdemonstranter - såväl de som höll i plakat med texten "Slopa fastighetsskatten" som de som skrek "Döda de rika!" såg ut att i många fall vara i 20-årsåldern och med tanke på att det hela utspelades i Stockholm har jag svårt att tro att de någonsin betalat fastighetsskatt.

Nu menar jag inte att en måste beröras direkt av en fråga för att ha en åsikt, alls inte. Likväl var jag både förvånad och imponerad över hur stort engagemang unga vuxna lyckas uppbåda över en fråga som för mig är nästintill ointressant. Några vill slopa fastighetsskatten, men knappast kommande mandatperiod och då bara för att ersätta den med en kommunal avgift. Andra vill frysa den vid något bestämt års nivå och sedan göra någonting annat med det. Jag bryr mig helt enkelt inte.

Därav min fascination. Orka skrika, slåss och springa för det här, liksom. Oavsett om du är för eller mot. Men egentligen kanske det inte var just fastighetsskatten som bråken handlade om?

Andra bloggar om: Demonstration, Fastighetsskatten, Politik, Val2006

Med ögon känsliga för grönt

Det är alls ingen hemlighet att jag inte är odelat positiv till folkpartiet. Det råder inte heller någon sekretess kring att jag inte är odelat negativ till miljöpartiet. Jag drömmer om en regering i vilken fp och mp förstärker varandras goda egenskaper samtidigt som de tar udden av den andras sämre sidor. Dessutom ser jag helst ett tredje parti i regeringen, bara för att motverka de alltför begränsande mekanismer som så ofta uppstår när ett två blir ett ett, men vilket detta tredje parti skulle vara är jag osäker på.

Anders Wallner (mp) utmanade mig en gång att författa en lista över vad som ändå hindrar mig från att rösta grönt. Det resulterade i åtta punkter med kravet på EU-utträde som enskilt största konflikt. Bland de andra, olika tungt vägande, punkterna märktes bland annat räntefri ekonomi och friåret.

Det är därför med stor förtjusning som jag igår noterade att det nu inte bara är Wallner som flirtar med mig. I en intervju i Svenska Dagbladet spänner Peter Eriksson (mp) nämligen hundögonen i mig och låter de långa ögonfransarna tala:

Det [räntefria samhället] tycker jag inte alls är någon grön idé eller vision. Det står jag inte för. Ett totalt räntefritt samhälle slösar med resurser, och förstör miljön. Jag tycker att det är ett feltänk.

Vidare öppnar han för en minskning av antalet friårsplatser, tycker att alliansen gör rätt om de avsätter Ams-chefen Bo Bylund (s) efter en valseger och säger att det "är en gammal socialdemokratisk tradition att slussa människor in i Ams-åtgärder, och att med konstlade åtgärder få ner siffrorna i arbetslöshetsstatistiken.". Åh, Peter!

Eriksson vill se en riksdag som är mindre flat mot regeringen *stön*, tycker att frågan om medborgarlön är "omöjlig att hantera" *flämt* och han lovar att inte stödja en socialdemokratisk regering om de gröna inte får några ministerposter *aaah*.

Den minnesgode vet dock att Peter Eriksson har sagt så förut, närmare bestämt inför valet 2002, och ändå lagt sig platt när Persson rullade rakt över honom. Nu har du chansen att imponera på mig, Peter! Stå upp, stå fast vid dina löften och ge mig chansen att tycka om dig ännu lite mer i framtiden.

Om du dessutom kan tänka dig att släppa kravet på EU-utträdet kan jag tänka mig att ligga med dig, men så kan jag ju också ligga med nästan vem som helst utan att det känns konstigt efteråt.

Andra bloggar om: Anders Wallner, Miljöpartiet, Peter Eriksson, Politik, Val2006

O'Reilly vs Manson

Bill O'Reilly är en nymoralistisk konservativ terrier som gjort sig en hel karriär på att i intervjuer med sina meningsmotståndare gå till helt skoninglösa angrepp i strider han oftast vinner (i alla fall enligt hans fans, andra nymoralistiskt konservativa). Med hårda ord, en aggressiv retorik och argument som appellerar till människors rädslor och fördomar, skakar O'Reilly sina motståndare till enkla misstag: de tappar humöret, blir alltför defensiva och ber om ursäkt för att de finns.

Spektakulärt, enögt och ofta väl billigt. Något sådant hade herr O'Reilly säkert tänkt sig att han kunde åstadkomma även när han bjöd in och intervjuade Marilyn Manson. Upplägget var det självklara - på temat Children at risk skulle Manson anklagas för att ha drivit amerikas barn till kriminalitet, missbruk och vansinnesdåd.

Problemet, för O'Reilly, är att Manson är alldeles väldigt intelligent. Han börjar med att förklara att hans budskap är att en ska vara sig själv och inte skämmas för att en är eller tänker annorlunda. Han vill vända och vrida på människors normer och ideal för att få dem att se på nya sätt, säger han. O'Reilly lägger då fram några enstaka händelser som ska framställa Manson i dålig dager varpå Manson bekräftar händelserna och beskriver hur han upplevde dem och vilken betydelse han lägger i dem. O'Reilly vänder sig då mot de svordomar och det starka språk Manson använder, något Manson använder för att inleda en diskussion om hur dagens samhälle uppmärksammar och belönar den som skriker högst och syns mest.

Under hela intervjun är Manson lugn, vältalig och mycket klok. O'Reilly lyckas aldrig, hur mycket han än försöker, skruva upp temperaturen. När Manson slutligen säger att det är hans respekt för O'Reilly och dennes rätt att ifrågasätta honom som gjort att han tackat ja till intervjun, är det inte mycket mer än en blöt liten trasa kvar av den annars så arrogant och uppumpade O'Reilly.

Andra bloggar om: Bill O'Reilly, Marilyn Manson, Media, Youtube

Persson och verkligheten

Igår bjöds väljarkåren på en imponerande uppvisning i retorik, arrogans och total frikoppling från verkligheten när det var mister statsminister besserwissers tur att intervjuas i Ekots partiledarutfrågning. Det visade sig nämligen att all kritik som riktas mot Persson, regeringen, politiken och valmanifestet antingen är oriktig, orättvis eller irrelevant.

Att valmanifestet kritiserats för att inte innehålla några krafttag mot arbetslösheten besvarade statsministern med "jag trodde nog att analysförmågan var något större än så".

Att SCB visar att ungdomsarbetslösheten fortfarande är skyhög avfärdade Persson genom att ifrågasätta siffrornas riktighet. "Ungdomsarbetslösheten faller rejält", slog Persson fast.

Att SCB visar att inkomstklyftorna ökat besvarade Persson med ett självklart "vi pressar dem nedåt".

Att SCB visar att löneskillnaderna mellan män och kvinnor inte har minskat viftades bort som inaktuella siffror.

Att ett av valmanifestets starkaste kort, en ny tandvårdsförsäkring, utlovades redan i valrörelsen 2002 utan att infrias då, bemötte Persson med att löftet "absolut" gäller nu.

Kritikerna har fel, regeringen rätt. Statistikerna har fel, regeringen rätt. Väljarna har fel, regeringen rätt. Om verkligheten inte stämmer med regeringens beskrivning av den, är det verkligheten det är fel på.

Ställ in valet! Vi har redan en regering som gör precis allting helt perfekt rätt - tro inget annat - och varför då slösa pengar på ett stort val i vilken en befolkning som saknar förmåga att analysera ska uttrycka åsikter grundade på felaktiga uppfattningar om verkligheten?

Det känns som att Göran Persson inte längre bryr sig; förvissad om sin egen skicklighet och om att socialdemokraterna alltid vinner valet bemödar han sig inte ens om att läsa på inför stora utfrågningar. När maktpartiet förlorar makten kan en nästan vara säker på att någon ledande sosse, likt Marita Ulvskog 1976, kommer att tycka att det känns som en statskupp.

Det är demokrati, Marita, och demokratier byter regering ibland.

Andra bloggar om: Göran Persson, Maktmissbruk, Politik, Val2006, Socialdemokraterna

Regnbågsvalet

Regnbågsvalet är avslutat, rösterna färdigräknade och sett till gammal, tråkig blockpolitik vann de borgerliga: m + fp + c = 45,2 % medan s + v + mp = 38,6 %. Kristdemokraterna får ingen plats i en rosa riksdag och det gör inte junilistan heller. Både piratpartiet och feministiskt initiativ klockar in på 6,1 %.

Nu är ett val i vilket drygt en femtedel av de som loggade in på Qruiser mellan klockan 8 och 20 igår alls ingen perfekt fingervisning av hur HBT-samhället röstar - män, bögar och stockholmare är överrepresenterade - men i jämförelse med andra opinionsundersökningar finns det ändå tendenser att spåra. Folkpartiet, vänsterpartiet, miljöpartiet, feministiskt initiativ och piratpartiet ligger alla bättre till hos de queera. Moderaterna, socialdemokraterna, centerpartiet och kristdemokraterna är impopulära.

Inga överraskningar, med andra ord. Partier som fp och mp är välkända för en HBT-vänlig politik. Samtidigt har socialdemokraterna tröttat ut alla inklusive Liza Marklund och kristdemokraterna totalt tappat greppet om verkligheten. Noterbart är att sverigedemokraterna fick 0,9 %. Det finns uppenbarligen på vissa håll en internaliserad homofobi så stark att den övergått i självhat.

Andra bloggar om: HBT, Qruiser, Politik, Regnbågsvalet, Val2006

Vad är det som lockar?

Den text som följer kan i delar uppfattas som direkt osmaklig.

Eddy Larsson, den förståndshandikappade Bobbys baneman, får stora mängder beundrarbrev i häktet. Kvinnor trånar efter män som gjort sig skyldiga till bestialiska dåd och det må vara ett häpnadsväckande fenomen, men det är inget nytt sådant: Jackie Arklöv och Tony Olsson satte hjärtan i spinn, trippelmördaren Juha Valjakallas cell fylldes av kärleksbrev och Clark Olofsson var länge en av landets mest åtrådda män. Den man som söker kvinnors uppmärksamhet har goda chanser att lyckas om han - i valfri ordning - våldtar och dödar ett stort antal barn som han sedan begraver i källaren eller på gården.

Ett spänningsmoment i det jolmiga radhuslivet, någon att förändra och rädda, en missförstådd välgörare med potential? En galen patriark att underordna sig, ett svin att domineras av, någon som kan bekräfta ens självhat? Vad i hela världen är det en söker i någon som bevisligen kan göra någon riktigt jävla illa?

Ämnet diskuteras på en lunch mellan tre kolleger:

"Jag kan förstå deras intresse", säger den ene. "What You See Is What You Get, no surprises, liksom. Jag gillar de farliga typerna, de som ser ut som våldtäktsmän och är våldtäktsmän. Som Bobbys styvpappa."

"Det är ingenting för mig", invänder den andre. "Jag dras till de som först framstår - och ser ut som - riktiga as, men som sedan visar sig vara missförstådda och godhjärtade. Som Bobbys mamma."

"Där är jag av motsatt preferens", avslutar den tredje. "Jag attraheras av de som verkar oskuldsfulla, men som egentligen är riktiga luder. Som Bobby. Gärna förståndshandikappad, fast helst inte neger."

Say what? Skämten är så långt bortom det politiskt korrekta en någonsin kan komma, så osmakligt formulerade att de bränner i själen, så starkt anstrukna av en människosyn så vidrig att det framstår som främmande hur vi alls kunde komma på dem. Ändå skrattar vi alla hysterisk, så häftigt att vi spiller ut det kaffe vi nyss köpt, troligen mest i ren chock över att ha gjort oss skyldiga till ett övertramp så kraftigt att inte ens The Aristocrats duger till planka.

Eller som min redaktör sa när hon granskade den här texten innan publicering: "Det är inte att gå över gränsen, det är att hoppa stavhopp över den och bygga ett litet hus på andra sidan och bo där och varje dag gå ut och kissa på gränsen."

Vi är där igen, vid den där punkten som vi så ofta kommer tillbaka till, i ögonblicket då en frågar sig om en verkligen kan skoja om allt och varför en i så fall gör det. Jag vill tro att det har att göra med att det finns grymheter och djävulskap så skrämmande och obegripliga att vi utan humorns hjälp aldrig ens skulle kunna närma oss det, än mindre hantera det.

Samtalet fortsätter, nu på ämnet perversioner. En av kollegerna berättar att en bekant är dendrofil. Då och då går han ut i skogen, skjuter hål i en trädstam, fyller hålet med vaselin, penetrerar det och när han når klimax avlossar han sitt gevär i luften. "Grejen är att jag gillar sådana killar", säger kollegan.

"Jag också", säger jag, "under förutsättning att de är berusade nog att förväxla mig med ett träd."

Vi dricker upp det kaffe vi inte spillt ut och går tillbaka till den korrekta kontorsmiljön. Jag tänker att det egentligen inte alls är konstigt att det någonstans finns någon som skriver kärleksbrev till dömda brottslingar, att det galna finns mycket närmare än så. Till exempel i mig, i mina kolleger och i den där killen som knullar med träd.

Andra bloggar om: Bobby, Humor, Perversioner

Men är jag verkligen mörkhyad?

Förra helgen spenderade jag "i slampnästet", som hon den där lilla asexualitetstalespersonen brukar säga. Min närvaro där har sedan varit samtalsämne innevarande helg. Vad som händer när en intolerant generation möter en generation med Tourettes, kan en läsa om här.

Andra bloggar om: CP, HBT, Humor, Intolerans, Tourettes syndrom

Veckans andra citat (v 33, 2006)

Lotta Gröning:

De flörtar lite med alla. Det är en lite desperat programförklaring. Dels ligger de under, dels har de inga riktiga visioner och idéer för framtiden. Det är lättare att höja a-kassan än att ge människor nya jobb. Jag tycker att s driver en destruktiv valrörelse. De försöker köpa sina trogna väljare och så försöker de locka över barnfamiljerna.

(I Aftonbladet: "Nu förlorar de valet")

Andra bloggar om: Arbetslöshet, Citat, Lotta Gröning, Socialdemokraterna, Politik, Val2006

I väntan på Godot, Sodom & Gomorra

Jag har skrivit en post som innehåller osmakligheter så grova att jag måste fundera både länge och väl innan jag vet om jag vill publicera den. I väntan på ett sådant beslut fördriver jag tiden med att leta saker att fördriva tiden med:

DJ: Miss Kittin spelar skivor på Grodan/Cocktail Club (31 aug)
Konsert: Peaches & Herm (14 sept), Juliette & The Licks (30 okt)
Nyhet: Domare och hans tre osynliga dvärgar avskedade (BBC News)
Recension: Quentin Tarantino om Top Gun (YouTube)
Video: OK Go - Here It Goes Again (YouTube)

Andra bloggar om: DJ, Juliette & The Licks, Film, Konsert, Media, Miss Kittin, Musik, OK Go, Peaches, Quentin Tarantino, Top Gun, Youtube

Veckans blogg (v 33, 2006)

Veckans blogg är trevligt nog inte alls en blogg, utan en gammal hederlig minimalistiskt designad hemsida.

Det är den med Lilla Augustpriset tvåfaldigt (2001, 2002) belönade relationsanarkisten, queeraktivisten och författartalangen Jon Jordås som lagt upp tre texter att följas av fler. Läs.

Andra bloggar om: Litteratur

Trängselskatter är god liberalism

Straffa bilismen, skriver Victor, som beklagar att Stockholm inte har några trängselskatter just nu. Jag håller med honom från den första meningen till den näst sista, men när han beskriver huvudstaden utan trängselskatter, går han helt vilse i sin längtan efter att få avfärda allt som inte är bra som något liberalt: "[...] dummare än korkat, eller som det heter på svenska: liberalism."

Det har diskuterats förut, men jag tar det gärna igen:
Trängselskatter är inte bara en god idé, det är också en liberal sådan.

Adam Smith, Milton Friedman, Johan Norberg, skribenterna på The Economist - alla har de förespråkat trängselskatter. Lars Leijonborg skrev redan 1997 en motion in syfte att möjliggöra trängselskatter och sedan 2003 kallar folkpartiets partiprogram trängselskatter för "en effektiv metod för att använda marknadskrafterna i miljöpolitiken".

Vägar som finansieras av skatter uttagna på inkomst, fordonsägande och drivmedelskonsumtion, kostar ingenting att använda just när en använder dem. Det innebär att marknadskrafterna sätts ur spel, det är då inte tillgång och efterfrågan som styr, och det uppstår trängsel när efterfrågan vida överstiger tillgången. Långa köer på Stockholms vägar uppstår alltså av samma anledning som det uppstod långa köer utanför affärerna i det planekonomiska Sovjetunionen: Evigt överskott av viss produktion och ett lika långvarigt underskott av annan produktion. Den begränsade tillgången leder till att den som värderar sin tid lägst och ställer sig (eller sin bil) i kön, är den som roffar åt sig varan (eller en plats på vägen).

Tillgången på vägar i tätort är begränsad och genom att ta betalt för nyttjandet av dessa gator kommer efterfrågan att styra när människor nyttjar gatorna, vilka gator de utnyttjar och i vilket färdmedel de nyttjar dem. Köerna försvinner, miljön blir bättre och allas livskvalité ökar.

Jag förstår att det skulle vara jobbigt för dig att erkänna, Victor, men att prissätta en begränsad resurs och tvinga de som brukar den att stå för sina egna kostnader - det om något är väl en marknadsliberal princip? I det här fallet en mycket god sådan, dessutom. Till och med smartare än klokt, eller som det heter på svenska: liberalism. Puss!

Andra bloggar om: Liberalism, Miljö, Politik, Samhälle, Stockholm, Stockholmsförsöket, Trängselskatter

Utbildningstelevisionen

Ikväll på Kanal 5: Teenage Tourettes Camp!

Ta ett gäng tonåringar med Tourettes. Tussa ihop dem, skicka dem till ett läger där de möter andra tonåringar med Tourettes.

Se hur de interagerar med tics, läten, och svordomar. Filma dem.

Paketera det som en dokumentär.

Visa den i en reklamfinansierad TV-kanal.

Visst känns det som att SVT spelat ut sin roll?

Andra bloggar om: Kanal 5, Media, SVT, Tourettes syndrom, TV

Det tåls att sägas igen

Om någon mer än Ali Esbati fortfarande tror på att regeringen tagit krafttag mot arbetslösheten.

År 1996 blev det ohållbart för den socialdemokratiska regeringen med över en halv miljon arbetslösa och man lovade att reducera talen till 2002, vilket man faktiskt lyckats med. Men tyvärr inte genom att en massa nya arbetstillfällen skapades i Sverige.

När man slår ihop sjukskrivningar med sjukpensioneringar ser man vad som egentligen hände - nedgången i arbetslösheten är lika stor som uppgången i sjuktalen. Sjukskrivning och sjukpensionering har systematiskt använts för att dölja arbetslösheten.

Så småningom blev det uppenbart att så många sjuka i ett utvecklat land som vårt var ohållbart. Nu har regeringen ett nytt mål - att halvera sjuktalen (men inte förtidspensionerna) till år 2008. Vägen dit tycks hittills vara att sjukpensionera de långtidssjukskrivna och på så sätt få bort dem ur statistiken.

Av Magnus Henrekson, ekonomiprofessor vid Handelshögskolan, och Alexander Perski, docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet, på DN Debatt: Lågavlönade kvinnor betalar Perssons saneringsprogram.

Andra bloggar om: Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

International Stu Day

He's the vividly smiling guy that crashes and burns trying to articulate words like 'yes'. He's your indielicious toxic buddy in the night and your cluster headache neighbour in the morning. He's the kinda guy who chats up Keira Knightley and when prompted to tell his mates about it, sums it up with a sloppy "she's... schkinny!".

He is Stu and he deserves a day of his own. That's why August 25th from now on should be known as the Int'l Stu Day.

Me and Shan, co-founder of Int'l Stu Day, recently made a half-hearted effort to mimic the manners of Stu. We got drunk and invited a Keira Knightley stand-in to our party, but still we didn't even get close. Ten days from today, we'll give it another go as we celebrate the downright drunken brilliance of Stu.

Join us in our tribute. Drink yourself into the state that best can be described as "drunk as Stu" (or, as we say in Sweden, "Stu-full"). Whistle, smirk and fall asleep. Stu! Stu!! STU!!! Yesch?

Other Swedish blogs on: Alkohol, Int'l Stu Day, Keira Knightley, Sprit, Stu, Video, Youtube

Råder oordning när lik skändas?

En kyrkvaktmästare har haft sex med ett lik och sitter nu häktad för detta. Mannen är antagligen bördig från Halland, men då den ena tidningen skriver om "Mellansverige" och den andra tidningens löpsedel lyder "KYRKVAKTMÄSTARE avslöjad - hade SAMLAG MED DÖD I KISTA", är det rimligt att anta att det hela hände i en telekom- och IT-dominerad förort norr om Stockholm. (Förlåt.)

Enligt en artikel i Expressen riskerar mannen böter eller fängelse i upp till två år, detta för brott mot griftefriden. Den som har följt debatten om indraget serveringstillstånd på queerklubbar förstår dock omedelbart att konsekvenserna kan bli mycket större än så. Om det som i alkohollagen avses med "oordning" anses råda när någon har utmanande kläder eller -gud förbjude!- bar överkropp, torde "oordning" kunna anses råda även när någon super sig full, öppnar en kista och förgriper sig sexuellt på ett lik. Svenska kyrkan kan därför förlora sitt utskänkningstillstånd varpå nattvarden stryks från högmässomenyn.

Sten Levander, professor i psykiatri, påpekar att "Nekrofiler är socialt inkompetenta" - något som kan te sig irrelevant då people skills aldrig varit en nödvändig kvalifikation för den som önskar älska med döda. Tomas Skoglund, journalist, skriver i samma artikel att "En vaktmästare som arbetar på en kyrkogård är att jämföra med en pedofil på dagis" och det kan därför vara på plats med ytterligare ett påpekande: Alla vaktmästare är inte nekrofiler.

EDIT: Artikeln i Expressen har rättats och meningen lyder nu "En nekrofil som arbetar på en kyrkogård är att jämföra med en pedofil på dagis."

Andra bloggar om: Media, Nekrofili, Sex, Svenska kyrkan

Evolution i våra dagar

När jag under semestern närvarade på en fest i Arjeplog fick jag häpet bevittna hur de kraftigt berusade grabbarna plötsligt fick för sig att det var en bra idé att ställa en kraftigt berusad grabb på vattenskidor bakom en vattenskoter framförd av en annan kraftigt berusad grabb. "Det känns som att bevittna evolutionen", sade jag till min kusin, "det måste vara så här de mindre livsdugliga arterna dör ut".

Det finns fler liknande exempel på evolution i våra dagar. Phishing och Nigeriabrev är två fenomen som effektivt rensar ut de som inte har tillräckligt utvecklad hjärna för att överleva i ett informationssamhälle. De som tror att deras bank nås på www.nordea-se.net och att banken formulerar sig i meningar som

Banken Nordea insisterar på det bindande förfarande att genomgå den upprepade autentifisering, för att få er personalinformation överfört så fort som möjligt på den nya, mera säker server av vår banken,

och de som tror att en snäll man i Nigeria vill ge dem 95 miljoner dollar, för att inte tala om de som tror att de vunnit en lyxkryssning eller en väldig massa pengar om de bara lämnar ut sina kontokortsuppgifter när de blir uppringda utan att ens ha köpt en lott - alla försvinner de likt nutida dinosaurier, oförmögna att undvika sin egen undergång.

Internet fungerar så att säga som en evolutionskatalysator, men samma process pågår - om än lite långsammare - även utanför det världsomspännande nätet. Tänk direktreklam för följande:

Ett plåster som kan "suga ut fett som en dammsugare suger upp smuts!" Utan bantning! Utan motion! Sätt det under fötterna, låt det verka över natten och bli av med 2,5 kilo varje natt, allt tack vare det här plåstret som kan "suga ut upp till 44 kilo fett rakt ur kroppen!" En doktor säger att det är sant!

Kanske det sämsta försöket till bluffprodukt någonsin, men evolutionen vet att även en resa på tusen mil börjar med ett enda steg. Det steget är Lillemor Mutka, 61 år, från Gislaved.

EDIT: En kommentar så rolig att den måste lyftas in i posten:

A said...
Det är skönt att det finns fler som fattar.
Som Anders Gerdin, 61 år, från Stockholm.

Andra bloggar om: Evolutionen, Internet, Media, Nigeriabrev, Phishing

Veckans podcast (v 33, 2006)

Världens överlägset bästa podcast någonsin, The Ricky Gervais Show, är tillbaka med en tredje säsong (parallellt med en videopodcast som det hittills finns sju avsnitt av). Trion Gervais, Merchant & Pilkington - den roligaste konstellationen evar! - är tillbaka den 22 augusti och finns som vanligt på iTunes och Audible.

Fullgod sysselsättning i väntan på The World of Karl Pilkington.

Andra bloggar om: Humor, Karl Pilkington, Podcast, Ricky Gervais, Steve Merchant

Veckans citat (v 33, 2006)

Utrikespolitiska institutets Anders Hellner om vapenvilan i Mellanöstern (från morgonens Gomorron Sverige):

Såna hära FN-resolutioner, de kan man göra hur många som helst, men det förutsätter ju, så att säga, att verkligheten anpassas till de här resolutionerna.

Och lite senare:

Det är som att stoppa ett blodflöde, patienten är ju fortfarande allvarligt sjuk.

För övrigt är det skönt att det finns människor som inte ser konflikten som en fotbollsmatch.

Andra bloggar om: Anders Hellner, Citat, Israel, Libanon, Mellanöstern

Taxi Korrekt

Under en taxifärd från Vasagatan till Smedsbacksgatan - en sträcka på fyra kilometer - fick jag idag lyssna till taxichaufförens åsikter om såväl kvinnor som judar. Det började strax efter avfärd då bilen framför oss svängde höger utan att först signalera medelst körriktningsvisare:

- Åh, säkert en kvinna vid ratten! Kvinnor borde inte få köra bil.

Jag har nyss kräkts upp en lasagne som det antagligen var något fel på och jag orkar inte säga ifrån. Istället för att säga någonting tar jag upp min handdator och skriver ner vad chauffören sagt, detta i syfte att kunna återge det. Tre kvarter längre bort saktar chauffören in vid en kyrka och säger:

- Titta! Jag hatar den här kyrkan. Det är en kristen kyrka, men titta vad de har för stjärna på fönstret - en Davidsstjärna! Jag körde en pastor hit en gång och frågade om han var rabbi, men han var prost. Jag frågade om han fick betald av några jävla judar, men jag fick inget svar.

Jag skriver allt vad jag hinner och jag hinner med det han sa, bilnumret och stora delar av hans taxilegitimation innan det är dags igen. Taxin stannar vid rött ljus och en ung kvinna korsar vägen:

- Kolla! Schysta tuttar! Åh, vilka bröst!

Jag fortsätter skriva och innan vi är framme är mitt mail till taxiföretaget klart. Jag ber om kvitto för att få alla uppgifter jag behöver innan jag går in och skickar meddelandet. Idag kändes det lika bra att skvallra som att säga ifrån.

Andra bloggar om: Samhälle, Sexism, Rasism

Mina föräldrar är en drömsvärmor

Jag må vara en svärmorsdröm, men min mamma och min pappa är en drömsvärmor. Faktum är, vilket bland annat framgår i en kommentar här och bevisas av att mina expartners familjer umgås mer med mina föräldrar än med mig (och mer än vad jag gör), att det är mina föräldrar - inte jag - som gör att jag är ett gott parti. I stort sett varenda en som försökt att göra en ärbar kvinna av mig har också motiverat det med att de vill bli ingifta i min familj.

Mer vatten på denna kvarn:

Igår fick jag ett vykort signerat

Kramar från mamma & pappa

På baksidan kan en läsa

Passande i Praid*-tider, eller hur?

Motivet är ett fotografi på vilket en renko blir påsatt av en rentjur, som i sin tur blir påsatt av en annan rentjur medan en fjärde ren (androgyn, en intergender-ko?) tittar på.

Det är skönt när ens föräldrar visar att de förstår hur en lever.

____________________
* Sic, de både uttalar och stavar det så.

Andra bloggar om: Föräldraskap, HBT, Humor, Pride, Vykort

Ingen ensam galning, hela Hagfors

För den som inte är bekant med Fallet Eklund kan det sammanfattas i att miljöpartiets förstanamn i Hagfors publicerade en annons i vilken han vänder sig mot invandring och propagerar för vargjakt, något som fick mp i Värmland att stryka honom från riksdagslistan medan mp i Hagfors tyckte att han kunde stå kvar på kommunlistan eftersom han är en hyvens kille som gjort mycket för partiet.

Heder till Anders Wallner, som inte accepterar det och därför har ansökt hos partistyrelsen om att inte bara utesluta Bernt Eklund utan även hela lokalavdelningen i Hagfors.

(Bakgrund till rubriken.)

Andra bloggar om: Anders Wallner, Bernt Eklund, Hagfors, Invandring, Malthusianism, Miljöpartiet, Politik, Val2006, Vargjakt, Värmland

Riksrevisionen vs Ams

Att Riksrevisionens pågående granskning av Ams kan komma att utmynna i en förödande kritik mot den statliga arbetsförmedlingen är ingen högoddsare; det vore ju inte första gången den från regeringen fristående revisionen påpekar att Ams inte imponerar.

Att utkastet till den pågående granskningens slutrapport skapar ett storbråk redan nu är mer överraskande och det tyder på att de brister riksrevisionen funnit knappast kan anses som ringa. Av att döma på rapportens titel, Program- eller arbetsförmedling?, är det troligt att kritiken kan komma att sammanfattas i att Ams förmedlar åtgärder snarare än riktiga jobb. Surprise!

Lika lite som regeringen gillar riksrevisionen, gillar Ams deras rapporter. Utredaren har en beklaglig människosyn, heter det i ett svar från Ams. Vidare anklagas utredaren för "bristande respekt", "ett snävt synsätt" och för att "ej [ha] förstått eller i bästa fall [ha] missförstått de senaste tio till femton årens utveckling i samhället och på arbetsmarknaden".

I ena ringhörnan:
Den av regeringen kontrollerade arbetsmarknadsstyrelsen.
I andra ringhörnan:
Den av riksdagen kontrollerade riksrevisionen.
På varje medborgares nattduksbord:
Knastertorr utredningsprosa i form av höstens mest eftertraktade läsning, RiR 2006:x Program- eller arbetsförmedling?

Andra bloggar om: Ams, Arbetsmarknad, Politik, Riksrevisionen, Val2006

Landskapsperversioner

Snart har det gått ett halvår sedan jag stolt presenterade den officiella listan över Svea rikes Landskapsfunktionshinder (uppföljning här). Jag fick mycket uppmärksamhet för tilltaget, men en av mina förhoppningar kom på skam - ingen tog vid genom att prestera en egen lista över nya symboler att lägga till mina funktionshinder samt de redan existerande vapen, djur, blommor, svampar, fiskar, stenar, fåglar, insekter, mossor, äpplen, grundämnen, stjärnor och stjärnbilder som varje landskap så ömt vårdar.

Det är därför med stor glädje jag mottagit beskedet om att Shan nu begåvat de 25 svenska regionerna med ännu en av de symboler de så länge saknat:

Den kompletta listan över Sveriges landskapsperversioner!

Jag har fått äran att välja Lapplands landskapsperversion, så den var ingen överraskning, men jag skrattade gott åt Medelpad och Öland (den senare för den underbara korsreferensen till funktionshindret).

Andra bloggar om: Humor, Landskap, Landskapsfunktionshinder, Landskapsperversioner, Sex

Till salu?

Uppenbarligen. Och gammal.



Andra bloggar om: Reklam

Propagandacentralen Am(s)

De borgerliga partiledarnas hårda angrepp på Ams är fullt rimligt. Arbetslösheten är utan tvekan en av valrörelsens viktigaste frågor och att regeringen i det läget använder en myndighet till att producera propaganda är ett långvarigt ofog som om det inte kan stoppas åtminstone måste spridas kunskap om.

Arbetsmarknadsstyrelsens samtliga generaldirektörer har alla varit socialdemokrater och den nuvarande är inget undantag: Bo Bylund har partibok, partiledningens förtroende och hans sambo Berit Andnor är statsråd. Någon som tror att han är fri från partipolitiska sympatier när han så villigt serverar de siffror regeringen beställer, oavsett hur det ser ut i verkligheten? Naturligtvis inte.

Vid flera tillfällen har Riksrevisionen (vars rapporter tigs ihjäl eftersom socialdemokraterna inte vill ha en oberoende revision) haft anledning att rikta skarp kritik mot de förskönande siffrorna från Ams.

Det är sant att vi är inne i en högkonjunktur, men den är exportdriven och istället för en rejäl sänkning av arbetslösheten har den bara sjunkit mariginellt och det delvis beroende av den klassiska valårsmanövern att flytta människor mellan kolumner.

Vem som helst som tar del av statistiken på Eurostat kan konstatera att den svenska arbetslösheten ligger i trakterna av 8 % totalt medan den svenska ungdomsarbetslösheten är över 20 %. Titta till exempel på den här bilden (som jag lånat av Globaljuggler) och upptäck hur tydligt det är att Ams hittar på den verklighetsbeskrivning deras partikamkrater i det röda regeringskansliet för tillfället bäst behöver.

Hur kan det komma sig att Eurostat och Ams har så helt olika bilder av läget? Jo, Eurostat lyssnar varken på regeringsorder eller småprat över köksbordet hemma hos familjen Andnor/Bylund - de räknar istället efter de regler som gäller för rapportering av arbetsslöshet.

Att regeringen tubbar Ams att producera propaganda istället för fakta är ohederligt och förljuget. Att Riksrevisionens kritik mot Ams aldrig tas på allvarligt är maktfullkomligt och odemokratiskt (Riksrevisionen lyder ju under den folkvalda riksdagen). Hela hanteringen luktar Nordkorea lång väg och lögnen om arbetslösheten är en så lumpen bluff att det till slut bara är Ali Esbati som går på den.

(Titta på den här bilden igen och läs sedan Esbatis ord: "Hur man än räknar så går arbetsmarknaden bättre än tidigare." Generaldirektörer och lydpartier - lojaliteten mot regeringen är onekligen blind.)

Andra bloggar om: Ams, Arbetsmarknad, Maktmissbruk, Politik, Val2006

Hjälp jägarna jaga djuren!

Rikspolisstyrelsen meddelar nu att det redan till höstens älgjakt (som jag längtar efter!) blir tillåtet att använda ljuddämpare på jaktgevär. Det är ett efterlängtat och välbehövligt beslut bland annat eftersom det - vilket Rikspolisstyrelsen också påpekar - förebygger hörselnedsättning hos jägare, men också för att det underlättar för alla som har förmågan att tänka utanför samhällets stela ramar och jaga även när pappa staten inte tillåter jakt.

En välkommen förändring, men det räcker inte! De som modigt klättrar över stock och sten för att döda fientligt sinnade ripor, barbariska bävrar och andra djur som hotar att tränga ut människan ur vår naturliga miljö, utsätter sig för stora hälsorisker och dessa måste minimeras.

Därför bör vi tillåta jakt från bil, snöskoter och helikopter samt andra naturnära transportmedel. Vi bör dessutom återinföra jakten på morkulla eftersom nöjesjakt på djur som flyger i upprepade mönster möjliggör en stillasittande - och därmed hälsosam! - viltvård. Dessutom vore det på sin plats med en uppluckring av den hårt reglerade grytjakten - först när hunden som idag värnlös släpps ner i djurens hem bytts ut mot en, säg, skarpladdad handgranat, är oddsen tillräckligt utjämnade för att jakt ska kännas rättvist, befogat och värt att sysselsätta sig med.

Efter allt daltande med djuren är jag glad att någon äntligen ser även jägarna som individer med intressen och behov. Det är på tiden att även jägarna omfattas av hänsyn, medkänsla och respekt. Den som dödar lider också!

Andra bloggar om: Djur, Djurrätt, Djurskydd, Ironi, Jakt

Tre tips

1. Leo Nordwall (alltså Leo of Interacting Arts, inte Pop-Leo från Ekerö) har skapat en symbol för relationsanarki och sett till att den finns på knappar, påsar och kläder i den här webbshoppen. Jag läste rubriken "Relationsanarkistprylar till självkostnadspris" som "Relationsanarki till självkostnadspris" och hann skratta både gott och länge innan jag läste en gång till.

2. Maciej Zaremba påpekar i kommentaren Folkhälsan lever farligt, att Folkhälsoinstitutet kväver oss med ännu ett i halsen fastnat skratt när de ser självmord som en orsak av existensen av höga hus och tillgänglig räls, snarare än en följd av misslyckanden i vården.

3. Rasmus Fleischer skrev redan 2004 ett upplysande inlägg om Fair Play och moralpaniken och nu skojar Johanna Nylander om unga pojkars beroende av att spela ... fotboll - båda sätter fingret på vad som luktar surt när Svenska Dagbladet blint återger en moralistisk organisations lobbyism.

Andra bloggar om: Bloggar, Fair Play, Folkhälsoinsitutet, Maciej Zaremba, Media, Relationsanarki, Självmord, TV-spel

Re: Skandal i Friidrotts-EM

Jimmy Nordin tog till kröken efter att ha spolat försöket.

(Förlåt igen.)

Andra bloggar om: Alkohol, Friidrotts-EM, Sport

Hänger du fram den?

Homogaytidningen QX ställer alltid en dagens fråga till de som besöker hemsidan QX. Den ena (sover du naken?) är mer ointressant än den andra (när fyller du år?), men till Stockholm Pride 2005 dök det upp en fråga med komisk potential:

• Har du en regnbågsflagga?
• Ja, den hänger alltid framme
• Ja, den hängs fram till Pride
• Ja, jag har den vid paraden
• Nej, men jag ska skaffa
• Nej och jag ska inte skaffa

Jag har hoppats på att frågan skulle dammas av till årets Pride, men trots att så inte skett känner jag mig fri att reprisera mitt motsvarande skämt: Titta, vad roligt det blir om en byter ut ett ord i frågan!

• Har du kuk?
• Ja, den hänger alltid framme
• Ja, den hängs fram till Pride
• Ja, jag har den vid paraden
• Nej, men jag ska skaffa
• Nej och jag ska inte skaffa

LOL!!!!!111

Andra bloggar om: HBT, Humor, Pride

Skandal i Friidrotts-EM

Jimmy Nordin kanon, men inte i kula. Stötande!

(Förlåt.)

Andra bloggar om: Alkohol, Friidrotts-EM, Sport

Veckans citat (v 32, 2006)

Jag är inte medlem i någon kyrka och jag intresserar mig vanligtvis inte för deras förehavanden, men det hade varit kul att varit i Storkyrkan igår. I alla fall för att få höra det här:

Ni kyrkliga ledare som är heterosexuella, var inte så rädda för att vara det. Ni är okej, ni är Guds älskade barn. Ingen ska ta er kärlek ifrån er. Er kärlek blir inte större för att ni nedvärderar andras kärlek, för att ni rangordnar kärlekar. Det är inte heterosexualitet som är grunden för tillhörighet i kyrkan, utan Guds kärlek som bekräftas i dopet. När Martin Luther var som mest förtvivlad ropade han inte: "Jag är heterosexuell! Jag är heterosexuell! Jag är heterosexuell!" utan "Jag är döpt! Jag är döpt! Jag är döpt!"

(Ur Anna Karin Hammars predikan under Kärleksmässan.)

Andra bloggar om: Citat, HBT, Pride, Religion, Svenska kyrkan

Rapport om arbetsmarknadspolitiken

Någon som kommer ihåg 2003 års spexigaste politiska händelse? Lyrevik imiterade Ringholm på Ahlenius telefonsvarare och Ringholm höll den märkligaste presskonferensen någonsin, allt samtidigt som allt fler krävde att den verkställande makten, alltså den socialdemokratiska regeringen, skulle granskas av en myndighet fristående från den verkställande makten, alltså den socialdemokratiska regeringen. En självklarhet, kan tyckas, men socialdemokraterna motsatte sig skapandet av en revision som partiet saknade kontroll över innan de fick vika sig för en majoritet och den lagstiftande makten, alltså riksdagen, skapade Riksrevisionen att lyda under den lagstiftande makten, alltså riksdagen.

En granskande makt som inte domineras av socialdemokraterna är besvärande för de styrande i enpartistaten Sverige. Särskilt så inom arbetsmarknadspolitiken eftersom det är arbetarrörelsens hemmaplan, en arena styrd av det med en historiskt lång rad socialdemokratiska generaldirektörer försedda Arbetsmarknadsstyrelsen och kontrollerad av den privata föreningen LO, som bildat regeringspartiet och finansierar det med sina medlemmars pengar oavsett om medlemmarna vill det eller ej.

En genomgång av Riksrevisionens granskning av socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik blir därför högintressant läsning i form av Ulrik Frankes rapport Kollegiet för sysselsättande av de arbetslösa. Rapporten avslutas med en reflektion av författaren Anders Isaksson:

Lagda bredvid varandra bildar rapporterna ett mönster där byråkratisk slapphet, usel kontroll, svaga analyser, dåligt förberedda beslut och slöseri med skattemedel tycks genomsyra både Regeringskansliet och de centrala myndigheterna.

Riksrevisionens rapporter är precis hur tråkiga som helst i sin milslånga utredningsprosa, men de är också bland det viktigaste som finns att ta till i granskningen av det offentliga. Det är därför tacknämligt att någon tar sig tid att sammanfatta och göra läsligt, om än resultatet skrämmer betydligt mer än det behagar.

Andra bloggar om: AMS, Arbetsmarknad, Maktmissbruk, Politik, Val2006

Veckans blogg (v 31, 2006)

Shan kritiserar queerteori, lever queerpraktik och är en av de roligaste jag någonsin träffat, så nya Queertopia är given i min bloggrulle.

Andra bloggar om: Bloggar

Tema Pride: Inget regn på vår parad

Paraden var bättre och större än någonsin: minst 35.000 tågade och minst 350.000 tittade på. Vädret var strålande varmt, deltagarna helt fantastiska och publiken likaså.

Jag stod på Homo-, bi- och transliberalernas flak. I paraden är det angenämt att vara liberal: Vi har de riksdagsledamöter RFSL anser är mest HBT-vänliga och många av dem gick i paraden, vi är så få att nästan alla medlemmar kan sluta upp, vi är överrepresenterade i HBT-kretsar och bland huvudstadens medborgare, i publiken skymtades många garderobsliberaler som sken upp som små rosa solar när vi passerade, och bredvid mig hade jag det största hjärta som tänkas kan.

Att se den stora mångfalden och den oändliga glädjen är, tillsammans med det exhibitionistiska i att dansa i bar överkropp inför en kvarts miljon människor, en oerhörd kick. Att få uppleva det i rätt sällskap på rätt dag gjorde mig så lycklig att jag har svårt att tänka mig att jag någonsin varit så oavbrutet glad så många timmar i rad.

Efter att ha hoppat på lastpallar i 2,5 timmar gjorde mina fötter så ont att jag ramlade på vägen bort från parken. Jag fick hjälp av en vacker människa som frågade om jag var Dyslesbisk och sade snälla saker om min blogg. Tack!

Hela dagen var fantastisk och det råder ingen tvekan om att Stockholm Pride Parade är den största fest som vårt lilla land uppbåda kan.

Andra bloggar om: HBT, Paraden, Pride

Min första tjuvlyssning

Min första (publicerade) tjuvlyssning, hämtad från gatan utanför min arbetsplats. Många IT-konsulter i de trakterna.

Andra bloggar om: Barn, Tjuvlyssnat, World of Warcraft

Tema Pride: Hatisk heterosexism

I en kö i en kiosk på vägen till jobbet hinner jag uppfatta en del av morgonens TV-sändningar.

Först nyheterna: På väg hem från festivalen misshandlas tre Pride-besökare för att de är queers.

Sedan morgonsoffan, fylld av en panel i vilken Marie Söderqvist är en av deltagarna. Jag koncentrerar mig för att höra vad hon säger, jag måste koncentrera mig för att förstå om hon verkligen säger det jag tycker mig höra henne säga. (Här är en brasklapp på sin plats - om jag i sorlet från t-banan hörde fel, är jag tacksam om någon påpekar det för mig.)

Förut försökte Pride-organisationen peka ut sådana som Jan Guillou som homofober, berättar Söderqvist, men nu kramar de ihjäl honom och låter honom invigningstala. Hon fortsätter med att prata om att det inte längre finns något motstånd kvar, inte längre någon som reagerar om någon inte är heterosexuell, och att Pride-festivalen då reduceras till ett betydelselöst spektakel.

Hon avbryts av en annan i panelen, Helle Klein, som påpekar att det alls inte stämmer, att hatbrott rapporterats så sent som i natt, att Säpo har konstaterat att hatbrotten bara blir fler och fler. Det är det sista jag hör innan TV-apparaten kommer utom hörhåll.

Förstår inte Marie Söderqvist att Åke Greens predikan på Öland föder misshandel på Södermalm? Ser hon inte sitt eget ansvar i att någon ligger på sjukhus för att inte ha varit förväntat heterosexuell på ett förväntat sätt? Vill hon inte kännas vid att homofobin bor i samhället?

Jag önskar att det fanns färre journalister som Marie Söderqvist och fler som Victor Bernhardtz:

problemet är, fortfarande, att ingen orkar bry sig om att diskutera strukturell heterosexism. att homofobi handlar om samhället. så länge det perspektivet inte har legitimitet är det dessutom väldigt enkelt att avfärda arga queers som hatiska galningar.

Läs mer här.

Andra bloggar om: Hatbrott, HBT, Marie Söderqvist, Misshandel, Pride

Tema Pride: På låtsas och på riktigt

QX.se rapporterar om Del LaGrace Volcanos och Ulrika Dahls pågående femininitetsprojekt som ska leda fram till boken Femmes of Power: Exploring Queer Femininities, och det känns som ett av många tecken på att ett femmecommunity verkligen är på väg att etableras och ta plats. På riktigt.

flickafemmes, transfemmes, femmepojkar, lazy femmes, unreal girls, annoying femmes, bad girls o blyga femmes samlades i lekparken för klassfoto.

bland rosa flamingos o nyfikna besökare. strike a pose o vi gjorde det så välvilligt. femmecommunityt formeras. på lördag är det dags för femmeblocket att ta över på riktigt.

(Utdrag ur en flickafemmes dagbok.)

I en annan QX.se-artikel passar dock Ronny Larsson på att manifestera vad som verkligen är viktigt när han inleder med att slå fast att "Idag inleds alltså Pride 'på riktigt' genom att Pridepark öppnar sina portar för besökare."

Vad är det med det som är på riktigt, Ronny?
Schlagern? Försäljningen? Fyllan?

För mig och många andra inleddes Pride i måndags när Pride House öppnade grinden och Tiina Rosenberg invigningstalade. Innan parken öppnade hade Pride House-programmet passerat 75 stycken seminarier, debatter, föreläsningar, workshops och uppträdanden.

Vad är det med det som inte är på riktigt, Ronny?
Politiken? Aktivismen? Kulturen?

Det kan jag säga dig, Ronny, att det är också på riktigt. Och viktigt. Det tycker i alla fall besökarna, arrangörerna och de engagerade människor som lagt mängder av ideela timmar på att skapa en fantastisk festival på Mariaskolans skolgård.

Att bara stå där, på gården, känns fantastiskt. På riktigt.

EDIT: Micke åsiktstorpederar: Dags att dö, QX.

Andra bloggar om: HBT, Pride, Ronny Larsson

Tema Pride: Hatbrottning

Jag har tidigare länkat till en post, How low can you go?, i vilken det hävdas att en kan och får skoja om allt. Idag hittade jag ett exempel på Pride-relaterade tillämpning i träningsbloggen (?) Physical Evidence:

I mejeriavdelningen på Vi Skanstull finns en skylt uppsatt, som säger att alla intoleransprodukter numera finns samlade i en egen kyl nere vid kassorna. Tidigare var det ett fruktansvärt jobb att få ta i allt man behövde, men den tiden är förbi. Brevid de brännbara korsen finns tändstickorna. Nu till Pride-veckan finns specialerbjudanden och kombinationer: "T-shirt med trycket 'bögar = usch' med tillhörande slagträ" och "bensinindränkt regnbågsflagga med tillhörande Pamela Andersson-tändare".

Den som begär sig till Skanstull får dock finna sig i att det är havremjölk som avses och det kanske är tur med tanke på närheten till Pride Park.

Idag tar jag paus från Pride och umgås med min festmö (sic!). Humor utan gränser är dock ingenting jag vilar från, som synes i nedanstående konversation med en kollega som berättat för mig att dennes mor ligger på sjukhus efter att brutit ryggen när hon åkt inlines i en backe, kört på en sten och ramlat bakåt.

Kollegan: De tror att hon ska repa sig, men hon tycker så klart att det är jättejobbigt att hon inte kan duscha, inte kan gå på toaletten, ställa sig upp, sätta sig upp, klä på sig ...

Jag: ... ta på sig sina inlines?

Andra bloggar om: HBT, Humor, Pride

Min dementi

På förekommen anledning vill jag, som vanligt i syfte att förekomma hellre än att förekommas, dementera:

Jag har inte heller något med Unika partiet att göra.

Andra bloggar om: Linda Rosing, Politik, Val2006

Tema Pride: Gay the force be with you

RFSL har kartlagt hur HBT-vänliga våra kära riksdagsledamöter är och föga förvånande toppas listan av ordförande i HBT-liberalerna tillika folkpartiets rosa frontfigur, den mycket skickliga Martin Andreasson. Av de tolv mest HBT-vänliga ledmöterna är sju stycken folkpartister och den enda partiledaren på topp 12 är Lars Leijonborg:

1. Martin Andreasson (fp)
2. Tasso Stafilidis (v)
3. Gustav Fridolin (mp)
4. Ulf Holm (mp)
5. Alice Åström (v)
6. Birgitta Ohlsson (fp)
7. Börje Vestlund (s)
8. Ulf Nilsson (fp)
9. Marita Aronsson (fp)
9. Lars Leijonborg (fp)
9. Erik Ullenhag (fp)
12. Yvonne Ångström (fp)

Sett till genomsnittet per parti är miljöpartiet det mest HBT-vänliga partiet enligt undersökningen. RSFL kommenterar:

Den höga medelpoängen för miljöpartiet tillskrivs i övrigt att partiet har få ledamöter, men att alla dessa under två av fyra riksdagsår undertecknat en omfattande partimotion om likabehandling av hbt-personer. Liknande partimotioner har under mandatperioden också lämnats in av vänsterpartiet och folkpartiet, medan motionerna i övrigt många gånger kommer från ledamöter av riksdagens tvärpolitiska hbt-grupp.

Själv skulle jag hävda att den höga poängen för miljöpartiet framför allt förklaras av att miljöpartiet är ett väldigt HBT-vänligt parti.

Att folkpartiet inte toppar tabellen trots att de har flesta av de bästa i sitt lag, förklaras antagligen med att de bra folkpartisterna är riktigt bra, medan de dåliga är betydligt sämre - något som torde vara bekant för vem som helst som någon gång följt folkpartiet via en integrations- eller utbildningspolitisk debatt.

(Artiklar i Svenska Dagbladet och Aftonbladet.)

Bäst på Pride igår var Billie the Vision & the Dancers. Idag önskar jag att jag hade tid att gå på Femmes of Power: Exploring Queer Femininities, men det hinner jag inte och jag siktar därför på det sena programmet som avslutas med Josephine Wilson.

Andra bloggar om: Folkpartiet, HBT, Pride